Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"I begynnelsen skapade Gud qvinnan, men gjorde
henne icke så smal om lifvet som hon bör vara. Omsider
skapade qvinnan snörlifvet, hvarigenom Guds skapelsefel
blef på ett tillfredsställande sätt rättadt. Från den stunden
äro fruntimren lika välväxta, som timglasen på en
predikstol, dem de i öfrigt alldeles icke likna, ty timglasen
påminna oss om tid och evighet, men fruntimren komma oss
att glömma bäggedera."
På samma verklighetens grundlag hvila alla hans bästa
infall, såsom då han säger att "en sann kristen gläder sig
då han ser feta prester, ty denna syn är honom en borgen
för sanningen af Sankt Johannes’ utsaga, att ordet vardt kött"
Palmær sysselsatte sig sällan med det slags
lustigheter, som benämnes ordlekar, och inträffar det någon
gång, så stå äfven de på något sätt fotade på sanningen,
såsom då han gifver den definitionen af filosofi, att det är
"ett oändligt oväsen om ett oändligt väsen."
Hans egentliga styrka var den personliga sarkasmen.
Ett infall – säger han – bör vara som en vildes pil,
udden doppad i gift och skaftet skimrande af brokiga
fjädrar. Helt naturligt är, att han med den nu antydda
afgjorda riktningen på verkligheten skulle som riksdagsman
taga fasta på allahanda sofister inom vällofliga
borgareståndet. Han kände ordentlig vällust, när han fick höra
en riktigt äkta, gedigen, välskapad dumhet, och denna
njutning hade han som riksdagsman mer än en gång.
Palmær valdes för 1847-48 års riksdag af
Linköping och Vimmerby gemensamt[1]. Valmännen blefvo
icke nöjda med hans verksamhet inom riksmötet, ty den
tycktes dem icke afse hans valorters intressen. Missnöjet
i Vimmerby gick till och med så långt, att vederbörande
skickade en adress till Palmær och uppmanade honom att
bättre iakttaga sina pligter som deras fullmäktige.
Palmær svarade Vimmerbyboarna och bad dem bestämma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
