Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjulen. De ombord varande riksdagsmännen voro vid godt
mod; de kunde ej drömma om det öde, som ämnades dem
då – hast du mir’s gesehn! – ångbåten, inlupen ur
saltsjön i Mälaren, stannade ined ens och kunde, oaktadt
maskinen arbetade med ail sin kraft, ej komma ur fläcken.
Orsaken var, såsom du af det föregående lått kan gissa,
att Mälarens gäddor bitit sig fast vid kölen och sökte
neddraga båten i djupet.
Sannolikt skulle vi varit förlorade, derest båten ej
haft en så skicklig besättning. Liksom alla svenska
sjömän kände de en mängd magiska formler, för hvilka äfven
de mäktigaste naturkrafter måste ge vika. Sådana formler
äro t. ex.: stopp! – djefvelen anfäkta! – styrbol och
babol! – fan besitta! – hala och brassa! – hin annamrna!
– sätt i gång! o. s. v. Dessa och dylika magiska formler
användes nu af besättningen och med sådan framgång, att
gäddorna måste, en efter annan, släppa sitt tag. Båten
blef loss och fick, utan vidare äfventyr, fortsätta sin kosa.
Frågar du, hvarifrån jag fått denna historia, så svarar
jag: en liten fågel har berättat mig den. Och skulle någon,
med anledning af dess fantastiska natur, vilja förneka dess
sannfärdighet och påstå, att ångbåten fastnat icke för
gäddornas skull, utan för det grunda vattnets, så tag dig
en förnäm uppsyn och svara honom: besynnerligt, att folket
nu för tiden skall sätta mera tro till den mest
jordkrypande prosa, än till den vingstarkaste poesi!
Sent på aftonen fingo vi Stockholm i sigte; och staden
presenterade en rätt egen fysionomi. Insvept i höstens
dimma och qvällens mörker, förekom den mig, med sina
gatlyktor och sina ljus i fönsterna, som en ofruktbar,
mycket stenbunden mark, öfversållad med några dussin
lysmaskar.
Efter framkomsten skyndade de flesta passagerarne
att komma i land med sina saker och personer. Några
stannade qvar på ångbåten öfver natten, och bland dessa
var äfven jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
