Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången gång gripit mitt jag om den venstra armen, ledt
lymmeln till dörren och hållit ett strängt tal? Mitt värdaste
jag! – har jag sagt till jaget – ni gör min ruin. Ni
pratar och pratar utan alla en klok mans konsiderationer.
Hör ni ett skurkstreck omtalas, så påstår ni
gerningsmannen vara en skurk, utan att besinna, att han
tilläfventyrs är exellens eller millionär. Ser ni ett kålhufvud, så
kallar ni det för ett kålhufvud, äfven om det sitter mellan
skuldrorna på en ledamot af vetenskapsakademien. Har
ni ej till och med gått så långt, att ni fält vanvördeliga
utlåtelser om Aftonbladet? Hvilken skörd kan följa på ett
sådant utsäde? Förderfvets, ingen annan än förderfvets!
För den skull – mitt värdaste jag! – ryk och ränn etc.,
se der är dörren. Och dervid har jag kramat mitt jag,
så godt jag kunnat, samt ruskat detsamma efter förmåga.
Besynnerligt att jaget aldrig tar humör öfver sådant
tilltal och sådan behandling, utan stannar qvar och låtsar
om intet. Snart äro jaget och jag de bästa vänner ånyo,
hafva, liksom de första kristna, allting gemensamt, och
hvad den ene förtjenar, det äter den andre upp.
Häraf ser du, huru svårt det är att blifva sitt jag qvitt.
Omsider kommer jag hem – och det är ingalunda
för bittida.
Der tänder jag ljus och släpper ned rullgardinen.
Derpå afbördar jag mig i största hast min hatt, min
bonjour, mina stöflar o. s. v. och ikläder mig nattrock, tofflor,
rökmössa o. s. v., id est: jag appreterar mig, som det tycks
till ett husligt lif. Men som jag icke är någon husfader
och ej har någon dotter, åt hvilken jag kan säga: snyt
dig, min flicka! eller någon son, åt hvilken jag kan säga:
kryp ej på knäna, min gosse! utan på sin höjd en hustru
åt hvilken jag kan säga: det har du rätt i, min gumma!
så blir min sysselsättning med huslighetens småsaker helt
obetydlig. I stället kastar jag mig på soffan och fattar
ett stort beslut.
Det stora beslutet lyder i korthet så här:
Återstående delen af aftonen skall jag umgås, icke
den högre societeten, ty deri föraktar jag, utan i den
allerhögsta.
Nu gapar du, redlige vän! du gapar af förvåning.
Men när du får veta, hvad jag menar, så upphör
förvåningen. Med den "allerhögsta societeten" menar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
