Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - En stearinljuslåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 19
doppa ena kanten af en sockerbit i kaffe, då vi se att
hela biten snart genomfuktas. Om man doppar ett hår-
fint glasrör i vatten, stiger detta flera centimeter i röret.
I veken är det mellanrumråen mellan de fina trådar, hvaraf
veken är spunnen, som göra samma tjänst.
Vi kunna nu passa på och tala om ett fenomen, som
mången säkert iakttagit. Zänd på ett ljus, som icke brun-
nit på en stund: vi se att vi först, så snart elden spridt
sig genom hela veken, få en vanlig låga, men snart
krymper denna ihop, blir helt liten, växer så igen för
att om några sekunder ha återtagit sin vanliga storlek.
Hvarpå beror detta? Det är ganska lätt förklarat, men
vi skola först göra en iakttagelse. |
Blås ut ljuset: Vi se att en hvit rök af egen lukt
bortgår, hvarom mera längre fram, samt att i den svarta
veken uppsuges litet af det ännu smälta stearinet, som
gör veken glänsande, och slutligen märka vi, att stearinet
närmast veken efter en liten stund stelnar och blir fast
liksom den öfriga massan. När ljuset blåses ut, förblir
således veken fyld med stearin. Detta gör, att när vi
först tända det få vi en full låga. Men nu är stearinet
närmast veken fast och ingen näring kan tillföras, hvadan
lågan snart förminskas. Under tiden hinner den emeller-
tid smälta litet stearin igen, och så suges detta upp i
veken, lågan ökas å nyo och uppnår snart sin vanliga
storlek. |
En viktig egenskap hos veken i ett stearinljus är att
den böjer sig, så att den yttersta ändan befinner sig i
kanten af lågan och där under glödning förbrinner. Detta
beror på att veken innan den användes är indränkt i en
lösning af borsyra. Borsyra är ett fast, hvitt ämne, som
äfven användes till aseptin. De hvita flockar, som afskilja
sig, om aseptin förvaras på ett kallt ställe, utgöras af
borsyra. Den användes ock att indränka eller impregnera
bättre tändstickor för att förhindra den brända knoppens
affallande, sådana stickor kröka sig också, när de brinna.
Borsyra kan icke brinna; i stark hetta smälter den, och
därför ser man, såsom redan nämt, ofta i vekens spets
små glänsande pärlor, D på figuren, som sedan falla af
och stanna i stearinet nedanför. De utgöras af borsyra
förenad med vekens aska och äro det enda, som blir kvar
när ett stearinljus brinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
