23 (Om förebyggande af eldfara och om eldsläckning)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Behandling af brännskador - 4. Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig bakom den vanmäktige, fattar hans båda armar ofvan
armbågen, lyfter dem långsamt och likformigt till öfver
hufvudet och fasthåller dem här några sekunder.
Därigenom utvidgas bröstkorgen och indrages luft i lungorna.
Därefter föras armarna samma väg tillbaka och tryckas
sakta men tätt mot bröstkorgens sidor under några
sekunder. Härigenom utprässas luften ur lungorna. Dessa
rörelser upprepas 10—15 gånger i minuten med försiktighet
och uthållighet, till dess man märker, att frivilliga
andhämtningsrörelser börja inträda. Vanligen angifves det
första andetaget af ansiktets plötsliga färgförändring. Nu
söker man återställa blodets jämna kretslopp
(hjärtvärksamheten) och kroppsvärmen.

————

4. Slutord.

Den skada eldsvådor, uppkomna endast på grund af
vårdslöshet eller illvilja, åstadkommit är omätlig, och ännu
kräfva de stora offer. Våra modärna brandkårer skola
väl betydligt inskränka vådans omfång, men åt allt för
stor säkerhet i detta afseende bör ingen hänge sig. Dessa
brandkårer äro oftast små, beräknade för vanliga fall;
vid öfverhandtagande vådeld bli deras ansträngningar
snart maktlösa.

Då solen länge torkat ut allt, då vatten tryter, vare
sig genom långvarig torka eller på grund af köld, då
stormen griper in och till råga på allt elden fått tillfälle
att ostört utveckla sig i början; då sinnesförvirringen och
oordningen bland de brandskadade nått sin höjd, då eld
uppstår på många olika pnonkter och då hettan blifvit
olidlig och brandmanskapet är uttröttat — hvartill förslå
då våra fasta brandkårer? Till intet.

I garnisonsstäder finnas uti där förlagda trupper
en lämplig reserv att tillgå. Men äfven med dessas hjälp
är striden under förenämda omständigheter oftast
åtminstone oviss, så vida ej riklig materiel finnes till hands
och trupperna äro öfvade för denna uppgift.

När det gäller lif eller död, då är det för sent att
instruera. Den stora branden i Patentbyrån i Washington

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Nov 2 20:30:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/eldfara/0023.html

		Om förebyggande af eldfara och om eldsläckning / 23 (1890) Author: Edvard Wavrinsky - Tema: Verdandis småskrifter Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|