Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Bortom tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ton från en spinett
det glasklart i örat dröjde.
Med schal och bröstbukett
en dam för hans syn sig höjde.
Vid öronen hon bar
sitt hår i två blonda kransar,
och bräckligt ljuv hon var
med halvsänkta ögonfransar.
Hon stod där smärt och fin
och fingrade kjortel vecken.
Så med förklarad min
lyfte hon handen till tecken.
Han följde blek och stum
på tå över ljudlösa tiljor.
De kommo till ett rum,
som doftade svagt av liljor.
Och hennes hand var smal
som ingen, ingen annan.
Och hennes mun var sval
och kändes så skönt på pannan.
Men då han blev varm,
vände hon sorgset bort munnen,
skylde skrämd sin barm
och var som en fläkt försvunnen.
Han då med visshet vet
att hur han än går till väga
aldrig i evighet
skall han henne få äga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
