Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På marsch (1934) - I - Siste kavaljeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTE KAVALJEREN
En gammal man med vitt hår, men friskt och rödlätt
ansikte kommer en dagsklar, ljum junikväll in på den
ensliga kyrkogården. Han drar de sista blossen på en
cigarr och tar av sig hatten för att svalka huvudet. Med
små gammalmanssteg går han stora gången fram tills han
viker av in på en sidostig. Där stannar han invid en liten
mossgrå, nersjunken sten, överskuggad av ett
blommande syrenträd. Han gör en djup bugning och lossar
därefter ur knapphålet en ros, som han lägger på graven.
Svalorna singla och skrika
runtomkring kyrktornets tupp.
Mademoiselle Ulrika,
vak upp igen, vak upp!
Jag böjer undan syrenen,
som gungar över er grav
och finner den lilla stenen,
som bara jag vet av.
I kväll det doftar så ljummet
som aftonen, när ni dog,
och in i det låga rummet
all vårens vällukt drog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
