Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu Zephirn på blomsterparterrn i trädgården leker,
Lycklig och glad de älskande små om kinden han smeker.
Sömnen sitt doft af vallmo ännu kring nejderna stänker
Och öfver stad och vaggande sjö han vingarna sänker.
Snart dock förbyts den ljufliga prakt, som dagen bekläder;
Solen sitt guld bortkastar, i dok på himlen hon träder;
Staplade moln i hvirflande gny på husena klättra,
De i sin famn hvar stråle af ljus, svartmantlade, fjettra.
Hvem är den gäst, som, stigen i land ikring dessa nejder,
Rasar så grym, en Vikingakung i rysliga fejder?
Eldrödt sitt svärd han lyfter i sky. mot taken det svänger;
Mantelens bräm, med stjernor beströdt, på böljorna hänger.
Tärande allt, så vildt och så hemskt sitt öga han vänder,
Slungar i luft, i våg och på hus och gatorna brander.
Hvem hafver dig, Eldsfurste, ej sett, som allting förbyter,
Städer i stoft, och bommar och värn och klipporna bryter,
Flyger som pil’n på stormarnes rygg med flammande vingar,
Skakar ditt ris, med sprakande sken kring himlen det svingar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
