Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generad i umgänget, men sä mycket mera pä sin kammare, och i
sin enskilta lefnad. Dock i allmänhet liar jag icke kunnat upptäcka
något spår till den frihet för sqvaller och rykten, som i
landsorterna f6rski.fF.it Stockholm så stort beröm. Folket år här i högsta
grad nyfiket. Om någon ikulle få det infallet att stanua på Nonbro
eller Riddarhustorget, e!Lr någon annan folkiik plats, och se åt
ett visst håll, skall han onekligen innom fem mintrer vara
nmgif-ven af en gråselig folkskara, som trånges och knuffas och ftågar,
för att få veta hvad han ser på. Dock förädlar sig undersrundcm
denna nyfikenhet till pafciotism, och då är den råit berömvärd.
Jag är glad, att sjelf derpå flera gånger hafva sett exempel. Ty
under de, himlen vare tack! nu lyckligen förflutna krigsåren, sam*
lades, hvarje gång någoa underrättelse fiån arme’en var att förvänta,
redan i gryningen så mycket folk utan för Boklådan, der
Tiduin-garne utdelades, som med sin tvåstyfver i händerna så högljudt
Begärde sitt exemplar af Bulletinen, att Magister Uitr.r måste rc*
Svirera »akt för att vara i säkerhet. — Betänk, min vän! att större
elen af dessa menniskor hade sparat denna tvåstyfvern till en half
sup, eller till en dosa snus; hogkom äfven hvad snus och brånvio
ir för Svensken, och du skall visst i denna uppoffring fiuna lika
mycken kärlek till fäderneslandet,som i Karthaginenserskornas
öfver-lemnande af sina gullsmycken. Det år visserligen icke det egente*
liga värdet af den sak nian uppoffrar, som gor uppofTringen stor,
utau det som vi sjelfva såtta derpå. Föilusicn af en vissnad blom*
ma, eller af ett band eller en hårlock, år för dig och mig ett
lappri; men för ålskaren, som fått den af sin Hicka, år den smärt*
lammare, ån förlusten af en lastad tremastare för en rik Grossör;
och mistningen af en sup finkel var onekeligen för den Svenska
arbetskarlen lika kännbar, som för en Suffetissa, bristen af en
briljant hufvudprydnad.
(Fortsättning en annan ging.)
fabel. (Insänd.)
Vid Lesbos’ myrtenkiönta strånder
En svan till sång blef fosrrad opp,
Men jagad från sitt hem, han vänder
Till obekanta land sitt lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
