Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sedan 5n vid Tibern dröjery
Ån, flyktig, Tajos gyllne flod
Och Thepisens djupa vågor plöjer,
Och stannar list i SvithioJ.
En talrik fågelskara mötte
Sin vån mea munterhet och fröjd:
Sjelf Filomel för glådje böjd
Ej mer sin sorgsna klagan skötte.
Men ännu fanns bland fåglars mångd
En slägt, ej utmärkt just för sången,
Men ansedd dock för klornas långd,
Att alltid, äfven denna gången,
Förtjensten dömma. Hvar en vål
Förstår att snille fins med skål
Hos den, hvars styrka snillet kufvar.
Alltnog: — de högvålborna Ulvar
Der sutto uti högsta mak,
Och formade ett vittert gille
Som troddes vara allt i Smak,
Om det just ej var rikt på Snille,
Vår dumma Svan som icke iflrt
Hur Ufvar kunna sång begripa
Och vitterhetens lagar skipa,
Ej deras höga nåd begårt.
Men snart fick stackarn veta annat.
Ty knappt hans fria sång var hörd,
Förrn, stolt af sina lagrars skörd
Och af sitt eget vittnesbörd,
En vitter Korp röt till förbannadt
Och för den goda smaken svor
Att våga både nåt>b och klor.
”Sen, skrek han, denna "gåt", som trotsa vill förmäten
’’Med sin fatala sång de vittra Ufvars låren,
5’0ch Korpens röst beler, som endast flyter lått,
"Når kråtvan vill bli fylld och sedan den år mått.
**Ja, på den hvita skrud, hvari han trotsig blänker,
’Man ana kan han* list och margchanda låuker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
