Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
I Venedig.
Det Sr bekant, att Gondoliererna i Venedig kanna utantill
Jänga stycken ur /Jriosto och Tarso, och bruka sjunga dem p*
sin egen melodi. Men denna talang tyckes for närvarande ha blif.
vit mera sällsynt; åtminstone kunde Goethe forst efter någon mod*
uppleta tvenne menniskor, som på detta sått förtsöngo honom ett
ställe ur Tasso. Tiil denna sång behöfvas alltid två personer, sors
sjunga stroferna vexelvis. Melodien är ungefär känd genom Rour*
seau, efter hvars visor hon är tryckt; hon har egentligen inges
melodisk rörelse, och är ett slags medelting af Canto fermo och
Canto figurato; till den förra närmar hon sig genom
recita-tivisk deklamation, och till d*n senare genom passager och
löpningar, hvarigenom en stafvelse fordrojes och utsiras.
Goethe besteg «ngång en Gondol vid klart månsken, lät dee
coa sångarn placera sig framfor och den andra bakom honom , och
seglade åt 5. Georgio. En började sången; selan han fulländat
sin strof, började den andre; och så afvexladc de med hvarandra*
I allmänhet tycktes det altid förblifva desamma noterna; men ds
förhöjde, enligt strofens innehåll, än den ena, än den andra notens
dignitet, förändrade ock stundom hela strofens framställningssätt,
r.år poemets ämne förändrade sig. — Men öfverhufvud var deras
ton vild och skrikande. På alla obildade menniikors vis, syntes
de sätta sin sångs förträfflighet i styrkan; den ene tycktes vilja
besegra den andre genom kraften af sina lungor, — och istället för
att ha någon njutning af denna scen, befann sig skalden i Gondolen,
i en högst besvärlig belägenhet.
Men hans italienska följeslagare, för hvilken han yppade detta
och som gerna ville rädda sina landsmäns credit, försäkrade
honom, att denna sång vore högst angenäm att höra på af stånd.
De stego derföre i land: den ene sångarn blef qvar på Gondolen;
den andre aflägsnade sig några hundrade steg. De började nu
sjunga emot hvarandra, och Goethe gick opp och ned emellan dem,
så att han alltid lemnade den, som skulle börja att sjunga. Ofta
stod han också stilla och lyssnade på dem bägge.
Här var Scenen på sitt ställe. De’ starkt deklamerade och
lik-s«m utskrikna ljuden träffad« örat fjerran ifrån, och väckte upp-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
