Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO bohus slott.
Stake var svenskarnes?. Men som Bohus slott under densamma förblef
o-antastadt, ßå sparas berättelsen härom till annat ställe. Nämnde krig
började 1657, och slöts genom freden i Roskild, följande året.
I denna fred afträddes Bohus län till Sverge, med undantag af
En-ningedals socken, som ünnu hör Norge till. och d. 18 Mars 1658 vajade den
svenska fanan från slottets tinnar. Tyvärr uppbrände de aftagande
danskarna hela det der befintliga archivet, till oersättlig förlust för historien.
Baron Harald Stake blef länets förste svenske höfdinge, och Bengt Liljehöök
den förste svenske befälhafvare på slottet. Den förre, en rik och
välgörande herre, bodde sedan den tiden för det mesta på Bohus, som af
utanskriften på gamla bref synes. Der blef ban äfven, pä riddarsalen, sjelf
något till ären, sammanvigd med sin tredje maka, den för sin vidsträckta
välgörenhet allmänt omtyckta fru Carin Bjelke till ÖJared. Bland drag
efter Harald Stake bör icke förgäl as hans möte med d v. pastorn i
Karre-by, Jens Lanrltzon Dahl, hvars danska sympathier voro sä starka, att han
lär fått en slagattack, när han till svenska kouungen skulle aflägga
trohetseden, och var sedan den tiden ständigt sorgsen och nedslagen till
sinnes; ett tänkesätt som till och med gick i arf till hans son, pastorn i
Morlanda, Lars Dahl, hvilken 1679 lemnade sitt pastorat i sticket, och följde
Gyldenlöve på dennes ätertäg till Norge, utan att man sedan dess hört
af honom. Harald Stake, underrättad om pastorns i Karreby
sinnesstämning, bjöd honom till sig på Bohus, mötte honom sjelf i porthvalfvet med
ett hjertligt famntag, eller, som det äfven berättas, med ölstånkan i
handen, och vann med sitt vänliga och joviala bemötande till den grad den
ärlige prestens bevågenhet, att denne återvände från mötet synbarligen
mindre missbelåten med det svenska öfverväldet.
Den efter danskarnes, eller egentligen norrmännens, befälhafvare,
grefve Olrik Gyldenlöve, såkalladc Gyldenlövs fejden började år 1675. Efter
åtskilliga föregående krigsoperationer i öfra Bohuslän, Dahlsland och
Vestergötland, kom han, den 20 Juli 1676, med sina förtruppar till gården
Ängegärde, i Ytterby# socken, hvarest den åldrige Harald Stake var
honom till mötes med en afdelning svenskar. De båda partierna kommo
genast i handgemäng. Derunder sände Gyldenlöve en del af sitt folk
öfver berget Fontin, i afsigt att afskära återtåget till fästningen för Stake.
Men denne, som märkte afsigten, drog sig i god ordning tillbaka, undan
den antågande norska hufvudstyrkan, hvilken sades belöpa sig till 10,000
man. Han befallte derpå att antända staden Kongelf, och hvad som af
densamma återstod, blef, jemte kyrkan, d. 12 derpå följande Aug. skjutit
i brand med glödgade kulor. Var än detta förfärande i strategiskt
afseende nödigt, så kan det dock i moraliskt aldrig gillas, så mycket mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
