Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
KONUNGA-II KLLA.
vara kommen till Norge, för att ntkräfva arfvet efter en der afliden
broder, hvilket undanhölls honom af en viss Sote. Tion sände alltså sin
munskänk, Ögmund, att bjuda Rütr med fagra ord till henne. Gunhild
Konnn-gamoder, som förr ägt Harald Hårfagers son och närmaste efterträdare,
Erik Blodöx, måtte då redan hafva varit något till åren, men hade i sin
ungdom varit utmärkt skön. Hon var en klok qvinna och ordsnäll; men
ansågs derjemte för bakslug och ganska grvm. Rütr for till Konghäll och blef,
vid framkomsten dit. af fränder och vänner med glädje emottagen.
Ög-mund infann sig, med den helsning från drottningen, att hon tillstyrkte
Kütr, att först och främst uppvakta konungen sjelf; hon ville der vara
honom till mötes, och på bästa vis understödja hans andragande.
Munskänken medförde ock frän henne kostbara kläder, pä det att frcmlingen
i dem skulle visa sig till sin fördel infor konungen. Följande dagen, dä
konung Harald satt och drack, gick Kütr, åtföljd af sina följeslagare,
inför honom, och helsade honom vördsamt. Konungen sporde efter hans
namn och ändamålet med resan. Isländarcn namngaf sig och sade: "jag
hafver begifvit mig hit, först och främst för att skåda din herrlighet,
herre; men dernäst äfven för en arfsaks skuld." Harald svarade: ’lag och
rättvisa hafver jag tillsagt hvar och en i mitt like, att fä njuta sig till
godo; har du ännu något mer att bedja mig om?" Rütr bad dä att
blifva anställd bland konungens höfdingar, samt om underhåll för sitt folk
under vistelsen i Norge. Harald Gräfell teg. Då tog drottningen till orda:
"så tyckes mig, som denne man gör eder iira med sitt anbud, och väl
vore om alla edra hirdmän voro sådane som ban." "Ar han en
förståndig karl?" frågade konungen. "Han är både klok och tilltagsen", svarade
Gunhild. "Så tyckes mig’’, återtog Harald, "som min moder gerna skulle
se, att (lu ernår den värdighet, du eftersträfvar: men för syns skull, och
enligt gammal häfd, får du dock vänta derpå en baif månad, så vill
jag då antaga dig till min hirdman, och till dess må min mor sörja för
edert underhåll." Då vände sig Gunhild Konungamoder till munskänken,
med tillsägelse att ledsaga dem till hennes eget hus, och derstädes på
bästa sätt sörja för deras förplägning. De fördes till ett stenhus, der de
funno bordet rikeligen uppdukadt: der var ock ett högsäte för
drottningen. Då utlät sig deras ledsagare: "nu må det goda sannas, som jag sagt
om Gunhild; här är hennes högsäte, och deruti skall du, Rütr, slå dig
ner, och torde komma att behålla denna plats, äfven då hon sjelf är
tillstädes." Sedan satte han för dem mat och dryck. De hade knappast
setat der en stund, så kom Gunhild sjelf dit. Ru’tr ville då stiga upp och
helsa henne. "Sitt du qvar", sade hon, "och behåll för jemnan denna
plats, så länge du är under mitt tak." Derefter satte hon sig hos honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
