Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 konung a-hell a.
vester i Viken, gaf frid och säkerhet àt alla. utom åt konung Magnuss
män, kvilka han lät råna och dräpa hvar de träffades, tills han ändteligen
anlände till Bergen, der han fick sin medtäflare till fånga. Glömsk af
alla Sigurd Jorsalafararens välgerningar, öfverlemnade Harald sonen åt
Bina trälar, hvilka på denne utstungo ögonen, afhüggo hans ena fot och
pä annat barbariskt sätt stympade honom. Han ikläddes sedan munkdrägt,
insattes i ett kloster och kallades Magnus Blinde. Kastala-kyrkans kors,
Kongbälls palladium, hade Magnus fört med sig alltsedan slaget vid
Fär-löf stod, och ville nu icke säga hvarest det fanns. Historien förmäler ej
heller huru det kom till rätta: men följande året, 1135. återfinna vi det i
sistnämnde stad.
Fjerran i Vesterhafvet, under polcirkeln, ligger en ö kallad Island. Från
början befolkad af norska landsflyktingar och andra, som der hoppats och
funnit bättre utkomst än i moderlandet, var den i förstone fristat; men kom
i trettonde seklet under Norges öfvervälde. Långt, afskiljde från sitt
stamland, erinrade sig dess inbyggare dock alltid med kärlek och stolthet
detsamma och deras käraste tidsfördrif var, att vid vinterbrasans sken för
barn och barnabarn berätta dess fornhöga minnen, hvilka sägner sålunda
gingo i arf från det ena slägtet till det andra, årligen förökade med nya
underrättelser af de från sina köpfärder återvändande. Slutligen växte de
dock till sådan vidlyftighet, att de hlefvo svåra att bibehålla i minnet,
hvadan de samlades och upptecknades. På detta sätt har bela Norges äldre
historia och en del af den svenska blifvit åt oss förvarade, der de eljest
varit ohjelpligt förlorade. Bland de chronister, som gjort efterverlden
denna tjenst intager lagmannen Snorrl Stnrlascn högsta platsen. Född år
1178, uppfostrades han hos en utmärkt och förmögen man på Island,
Jon Loptsson, hvilken till och med var pä mödernet af konglig börd; ty
hans mor var Thora, en dotter till Magnus Barfot; men fadren var belt
rätt och slätt prest — det var nemligen innan äktenskapet blef de
an-delige förbjudet. Denne Jon Loptsson hade i sin barndom blifvit
lemnad att uppfostras hos presten Andreas Brunsson i Konghäll
Troligast är nog att unga Jon, innan de händelser, som nu skola
förtäljas, inträffat, åtföljt sin fader, presten, pä dennes undantard till
Bergen, och alltså icke sjelf varit ögonvittne till desamma. Men det säger
sig sjelft, att han i det fallet åtmindstonc efterforskat, hvad öde som
träffat de qvarlefvande, och troligast fått sina underrättelser derom af presten
Andreas sjelf, kanske hafva de personligen råkats sedan i Bergen,
alldenstund Andreas, efter katastrofen i Konghäll, "förde korset vidare i
säkerhet," neml. till Trondhjem. Efter Jon Loptssons berättelse bar sedan hans
fosterson Snorri upptecknat händelserna sådana de här, nästan ordagrannt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
