Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
kosrttxga-hella.
följa. Det är äfven så godt som säkert, att Snorri sjelf, år 1219, besökt
denna trakt, åtminstone röja lians berättelser den noggrannaste
lokalkännedom.
Fem vintrar efter konung Sigurd Jorsalafarares död, inträffade
märkvärdiga tilldragelser i Konghäll. Befallningshafvande derstädes voro då
Gnttorro Harald Flettes son och Säround Husfreya. Denne sednare ägde till
maka Ingeborg, presten Andreas Brunssons dotter, och hade med henne
sönerne Pål och Gunnar. Asmund hette en sidoson till Sämund. Andreas
Brunsson var en ganska märkelig man, prest vid korskyrkan
(Kastala-kyrkan): hans hustru het Sclvelg, Hos dem uppfostrades den då
elfva-årige Jon Loptsson, hvars fader, presten Lopt Sämnndsson, äfven vistades
på stället. Andreas prests och Solveigs andra dotter var Helga, gift med
Einar.
Det tilldrog sig att i Konghäll hördes, nästa söndagsnatten efter påsk,
ett stort gny på alla stadens gator, alldeles som en konung der framfarit
med sitt följe. Hundarne tjöto och sleto sig lösa, de af dem som sluppo
ut, hlefvo galna och beto hvad helst de kommo åt, folk eller fänad; allt
hvad som blef bitit att blod kom ut, toll i raseri. Dessa förebud ägde
rum nära nog hvarje natt, från påsk till himmelsfärdsdagen. Folket i
staden våndades högeligen, många gjorde sig redo att. flytta derifrån, sålde
sina gårdar och begåfvo sig ut på landsbygden eller i andra köpstäder
De visaste funno dessa tilldragelser i hög grad ovanliga, intogos af
fruktan, sägande, som sant var. att de månde förebåda vigtiga händelser, som
komma skulle. Men pä pingestdagen höll Andreas prest en läng ocb
vacker predikan, i hvilken han till slut vände talet på stadsfolkets vånda,
bedjande dem vara vid godt mod och icke öfvergifva den herrliga staden:
men gifva granneligen akt pä sina egna gerningar, vara försigtige med
elden, vagta sig tör tvedrägt, och bedja Gud om miskund.
Tretton lastdragarefartvg gjordes redo och afseglade norrut, till
Bergen. Elfva af dessa förgingo» med folk och gods; detta seduare tilldrog
sig, märkeligt nog, på larsmässe afton, således samtidigt med Koiighälls
undergång. Det tolfte fartyget förolyckades äfven, dock blef folket
ber-gadt. Lopt prest, som gått ombord på det trettonde, framkom deremot
välbehålleu till Bergen, med allt hvad ban egde.
Erik Edmund, Daua-konurigen, ocb Özur erkebiskop hade häda sändt
bud till Konghäll, bedjande folket väl vakta sin stad, emedan Venderne
hade stor krigshär ute, härjande vida bland de christna och hade ständigt
framgång. Stadsfolket brydde sig dock icke stort härom, blefvo sorglöse
och glömde efterhand sin förskräckelse. Larsmesse afton, under
högmessan, kom Rettlbur, vendernes konung, till Konghäll med 250 "snäckor ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
