Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
" INLAND.
flera åsyftade och förut uppnämuda personer eller partier endast
upprepar en eller ett, sä att "Hisingsbuom" här representerar både dem och
"Reymarne." I fornhandlingar frän 13<_>0-talet finna vi redan namnet
staf-vadt "Laukaberg" (läs Lökaberg); men att det än tidigare skrifvits
Leik-berg, är så mycket troligare, som det torde tillkommit af läget mellan
bäcken (leikr) och berget. De gamlas stafvelse ei eller ey ändrades i nyare
tider mest till ö, t e. för "Eistein" säga vi Östen; för "Eikreyiar,
"Öcker-öarne; för eyri, öre; tör mey, mö o. s. v. Och med bönderne på Reynir
kan ej gerna menas dem i den obetydliga byn Rönning, äfven i det fall
att den, som Holmberg uppgifver, fordom hetat Reyning, hvilket är
obe-vist, ty texten säger: "bönderne på Reymr och llisingsboarne. Utan här
menas troligen med "Reymr" eller Römr belt enkelt Romelanda socken,
det gamla "Rymalönd "
Betecknande äro äfven Snorris ord: röster i Viken, nära landsändan."
Skulle icke härmed kunna menas, att konungen befann sig i gästning på
Gullbringa, som — huru det än då för tiden hette — var kronans gods
ända till 1083? Att gärdens område i fordna tider varit vida ansenligare
än nu, blir troligt deraf alt Hålta kyrka, som nu ligger på ett ansenligt
afstånd från Gullbringa, dock är byggd pä ursprungligen dithörande mark.
De båda strofer af Einar Skulason, hvilka Snorri antör till
bestyrkande af sin uppgift, äro icke författade pä stället, efter slaget, till minne af
detsamma, som det gemenligen tros, utan de äro fragmenter af ett större
quäde, afhandlande konung Östens samteliga bedrifter, hvaraf dock icke
mera nu är i behåll än de två stanzema om Leikbergs-slaget och fyra
eller fem andre om konungens bedrifter i England. Att de, som
Holmberg säger, skulle vara de första rimmade i Norden, är en oriktig uppgift:
ty i Laxdæla-sagan tiunas i cap. 28 och tjü, äfvensom i Oddur-Muuks
"Olof Tryggvasons saga," de som äro äldre. Klangfulla och ovilkorligen
framställande för tanken vapenskrammel och stridsgny, äro de ett vackert
minne af våra förfäders stil — jag menar, för min del, med stil en
tidsålders eller individs egendomliga sätt att uppfatta det sköna. I vår nord,
der, mera än i södern, alla konster äro barn af behofvet, var äfven
poesien ett dylikt. På en tid, då skrifkonsten var nästan okänd — ty runskrift
pä träbalkar var i alla tall ganska obeqväm — var våra förfäders utväg, till
att förvara berättelserna om händelsers förlopp ät efterverlden, den att
sätta dem i vers och lära dem åt barn och barnabarn, liksom det bland
grekerne skedde med Horners och bland caledoniens med Ossians såuger.
Förmågan att extemporera var också uppdrifveu till en grad, den vi knappt
kunna tro.
Jag anser som pligt att meddela dessa versar pä original-språket, heldst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
