Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 " INLAND.
kyrka ser man straxt till venster en större sten, alldeles jemn ofvanpå:
den kallas Kungsbordet, och måhända har äfven detta namn afseende på
konung Östen Ilaraldsson och slaget vid Leikberg.
Solberga socken hette fordom Sölbjörg eller Solberga sökn. Kyrkan
saknar allt intresse, men är troligen 1720 utvidgad med materialier
hemtade från Castelleklostret. Öfver chordörren sitter ett illa medfaret,
hjelm-betäckt hufvud och i inre gafveln, öfver en af kyrkogårdsportarna finnes
äfven ett fragment i samma väg. Pastorn härstädes Bagges och dess frus
bilder, i olja målade — hvarom framdeles — och en rått arbetad dopfunt
af sten, med ett menniskohufvud bland rankzirater, samt hvardera af
funtens tre beståndsdelar märkt med ett mindre kors, äro kyrkans enda
märkvärdigheter.
Några presthistorier, till socknen hörande, må här finna plats. Den
ena, berättad af Ödman, lyder så här: "Den förste kände kyrkoherden,
Herr Arne (1586) blef ynkeligen mördad och af daga tagen tillika med
sin hjelpe-prest, barn och broder, som var kommen att besöka honom,
och det om nattetid af trenne Skottar, de der oti^ vintertideu mot en afton
kommo och lånte hus i nästa gård, Brauehög benämnd, gifvande sig ut
för garfvarc-gesäller. När de nu setat en stund på qvällen och frågat
efter all ting, togo de sina knifvar och slipade dem, hvilket kom
gårdsfolket i Branchög underligt före, men tordes intet ord nämna, ej eller
viste de hvad de. ärnade göra. Om natten, sedan alla lagt sig och voro
insomnade, gingo de till prestgårdeu, der de först grepo drängarna och
pigorna der de lågo och dräpte dem. Sedan gingo de bröstgänges på
presten, Herr Arne, der efter hjelpe-prcsten och sist en liten jungfru, som
under detta buller klef upp i skorstenen, till att gömma sig, men blef
funnen och jemväl mördad, utan afseende på hennes rop, suckan, böner
och tårar. Derpå gick rofvet an på penningar, guld och silfver, det de
förde bort i presteus släda på isen med prestens egen häst åt
Marstrands-vägen, och då de kommo Marstrand förbi, sänkte de hästen med den
uttömda slädan ned under isen. Men innan de foro utur prestgårdeu,
satte de eld på densamma. Då folket i socknen blef varse elden, kommo
de i flygande hast tillsammans och då lefde hjclpe-presten ännu, men
orkade intet tala något, utan allenast tecknade med trenne sina finger att
der varit tre mördare, hvilka blefvo en tid derefter i Marstrand på en
krog röjde genom en liten flicka, som under denna mordiska handeln låg
i prestgårdeu, dem ovetande, på ugnen, och fick nu höra pä krogen, der
hon stod i en vrå vid dörren, huru den ene mördaren sade till den andre:
"drick min bror, Herr Arnes penningar vara äuuu." Flickan öppnar detta
för värdinnan i huset, hou ger det straxt an hos magistraten, som lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
