Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
LÄSE HABAB.
Så följde dc dem till’ altaret fram
Fingo dem handklädet i händer.
De voro ej sen’ att lösa det band,
Ty svennen var jungfrulies frände.
De voro fränder af ädelt Mod,
Af Gildiska slägt den bästa,
Dernäst voro de Gudsyskon god’,
De måtte ej sammanfäslas.
Det handklädet mellan dem afskars slätt,
Elt stycke de livar tilblcla:
Ej lefver det någon i verlden sä käck,
Som vet, hur’ hans iycka vill spela.
— »Het bandklädet nu sönderskuret är,
Hvarmed J oss åtskilja;
Så länge vi lefVa det aldrig sker,
J brylen vår vänskap och vilja." —
Af jungfruns Unger man gullringen tog;
Gullarmbaiid af hennes hand,
Sin gåfva igen fick den riddare god,
Upplöst var kärlighetsband.
lian kastade giildel på altaret dà,
Gaf det Sankt Olof (ill ära,
Svor alla de dagar han lefva må,
Dan Valborgs vän ville vara.
Vred blef dä Hakon, konungens son,
Allt under det silke röd:
— "Eller du henne ej glömma kan,
Då är hori visst icke mö." —
Der svarade erkebiskop Erland,
Den visaste bland de klerker:
— "Jag håller den för cn oklok man,
Som" ej känner älskogen stärker.
Med vatten utsläcker man elden stor,
Härtill den brinnande brand:
Men kärlighels brand långt öfvergår,
Den ingen man dämpa kan.
Solens hetta den brinner så starkt,
Alt ingen den svalka kan;
Men älskogs brand är härdare värk,
Den aldrig brytes, försann!" —
Dertill herr Axel svarade så,
Stod klädd uti silke röd:
— "Den sak vill jag mig reda ifra,
Skulle jag i morgon dö." —
Vred blef då Hakon, konungens son,
Trädde fram pä bredan sien:
— "I morgon skall du mig svärja den ed
Och det förutan allt melin.
Svärja skall du i morgon för mig,
Allt både för klerk och p?est,
Om Valborg hon är mö för dig,
Eller du bar sofvit henne näst." —
— "Om jag lofven skall gifva så.
Det kan jag tull vä I göra;
I kampen törs jag än bestå,
Så länge jas mig kan röra." —
Men lyckan hon vänder sig etc.
I löftet sof Eskelin, Håkons fru *)
Hon vaknar af sömnen så hrådl:
— "Sankt Birgilla 2) råde riu för min hug
Hur’ jag balver drömt i natt.
Jag drömde om Juli, den ädla fru,
Som hvilar i svartan mull,
Hon bad at! jag af hjerta och hug
Skulle vara hennes dotter hull.
Min herre! jag hafver sju söner med dig,
Hvar hafva de ijenare sköna.
De bjuda å svärd och våga sitt lif,
Att hjelpa jungfru så vånå.
Min herre, J .sadlen nångaren grå!
Att som en herre bortrida,
J följen med henne! Bifallen då,
Att lijulpa ifrån all qvida.
«
11 Detta är en helt annan ITakon än Hakon, konungens son.
®) Dà S. Birgitta först 1391 hlef förklarad för helgon bevisar detta att sagan blifvit omarbetad
och förändrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
