Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.ANE HARAD.
•307
Vi hafve tillsamman söner sjo,
De unge hertigar raske;
Det är vår egen e. nch ro,
Att de kunna hälla sig tappre.
När-sys-kpnafiarn vi voro i slägt,
Fru Julia ocli jag tillika,
Derföre slår det oss myckel otäckt
Om vi hennes dotter skull’ svika." —
Men lyckan hon vänder sig etc.
Billida om den morgonstund,
När solen begynte sig le,
Pä slottet gå de riddare fram
Och vilja der aflägga ed.
Herr Avel Thor||son då färdig siod
Och räckte sin hand jlrån sig;
— "J kommen hit, grefvar af Gildiska
rot,
Och lofven i dag ined mig!" —
Fram gå de ellofva riddare i mak,
Voro klädde i zobel och mård:
— "Vi viljuii lofva med Axel i dag,
Gud gifve det niålte väl gå!" —
Men lyckan bon vänder sig etc.
Strida runnö lårar på jungfrulies kind,
Som regnet tjockast månd’ falla:
— "Ack, livar skall jag lintia vännerna
min?
Jag är eländig bland alla" —
Så talte lieiines morbröder då,
Som henne så månde svara:
— "Ensam du sjelfver svara må,
I rådet du ensam månd’ vara." —
Och del var erkebiskop Erland,
lian lalte till henne så:
— "Fiender du inånga halva kan;
Men vänner hafver du få.
Ja. bender du väl många liar;
Men vänner kan Ju ej finna:
Gud lijp|pe dig af denna far’,
Du niàtie din sorg öfvervinna!" —
— "Att mig är fader ocb moder död,
Må jag beklaga med smärta;
Men Gud som alla hjelper af nöd,
lian känner ock bàsi milt hjerta.
Fra Juli ligger under marmorsten,
Herr Ingemar i svarta mull;
Men voro de än i lifvet igen,
llå vore mig mången bull." —
Men lyckan hon vänder sig etc.
Der hnn nn satl med jemmer och ve
Och uli sin stora sorg,
Då kom Hakon ’) och lät sig se.
Framridandes till den borg,
lian trädde fram så bastelig,
Sin ord lät ban så ljuda:
— "I lo|vén går jag i’ dag med dig,
Sjeir vill jag mig tillbjilda.
Fru Eskelin är mig liuld ocb god,
llon sofver mig hvar natt när;
Din inuder ocli hon voro af en rot,
Derföre kommer jag här.
J träden fram mine sju söners tal,
Och eder i lofven blanda!
Herr Cail och lians söner al Söderdal
De skola ock slå tillhanda.» —
.Men lyckan hon vänder sig etc.
Ellofva herligsöner gingo fram
Yuro klädde i zobel ocli mård.
På fursteligi vis de pryddes försann,
Och kriisadt var deras hår.
Ellofva grefvar gingo i Hock,
De voro belt olörlär’de,
Krusad var deras gula |nek,
Förgylld’ voro deras svärd.
’) NB. Hakon, fru ßnkelins man, icko konungasonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
