Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huvudmannarättens betydelse vid frihetstidens riksdagar gav särskilt under
tidevarvets sista skede upphov till en mångfald tvister, vid vilkas avdömande behovet
av genealogiska upplysningar gjorde sig starkt gällande. Stiernmans arbete lämnade
endast i undantagsfall direkta uppgifter om de olika ättegrenarnas inbördes
förhållande och var således med hänsyn till dessa strider av ringa värde. Visserligen
hade riddarhuset genom köp förvärvat J. Peringskiölds och C. L. von Schantz’
samlingar av ättartavlor över en del adliga ätter, men det befanns snart nog nödvändigt
att utöver de utredningar, som för vissa fall verkställdes av riddarhusdeputationerna,
igångsätta ett allmänt, samtliga ätter omfattande forskningsarbete. För
underlättande härav inköptes de släkttabeller, som hopbragts av den ovannämnde von
Stiernman († 1765) och assessorn J. O. Åkerstein († 1766). Därjämte utverkades
upprepade kungliga förordningar, den första av den 10 augusti 1762, den sista av den
14 juli 1818, genom vilka de adliga ätterna ålades att vid äventyr av förlorat säte
och stämma på riddarhuset till riddarhusdirektionen insända »fullständig genealogi,
så långt tillbaka som släkten är bekant». Till följd härav ingavs också ett betydande
antal ättelängder, de s. k. originalgenealogierna, som dock helt naturligt hava mycket
växlande värde och i många fall sakna önskvärd tillförlitlighet.
Det hopsamlade materialet synes icke hava blivit bearbetat före 1780-talet,
då sedermera justitierådet N. W. Marcks von Würtemberg († 1817), som 1779 blivit
riddarhusdirektör, torde hava påbörjat konceptet till de nuvarande
riddarhusgenealogierna. Härvid begagnade han, såsom framgår av de å stamtavlorna befintliga
källuppgifterna, ej endast det nyss nämnda materialet utan även de i riksarkivet
förvarade samlingar, som hopbragts av 1500-talets genealoger, Rasmus Ludvigsson,
Peder Månsson Utter m. fl., ävensom den tryckta historiska, genealogiska och
topografiska litteraturen. Vid sin död hade Marcks von Würtemberg utarbetat och
egenhändigt utskrivit alla de dåvarande, till ett antal av cirka 2,700 uppgående ätternas
genealogier, ett för sin tid förtjänstfullt arbete. Dessa genealogier, på 1820- och
1830-talen om- och renskrivna samt av generalmajoren H. G. af Melin († 1839) försedda
med huvudsakligen av det formella betingade ändringar, men eljest i det närmaste
oförändrade, lågo till grund för Anreps arbete. Huru ofullständiga de i många fall
voro, kan man döma därav, att vissa ätter ännu så sent som 1851 och 1865 måste
anmodas att insända felande uppgifter vid risk, i händelse av försummelse, av
påföljd enligt kungl. kungörelsen av den 14 juli 1818.
Sedan 1860-talet har emellertid ett storartat kompletteringsarbete å riddarhusets
stamtavlor ägt rum. I enlighet med Kungl. Maj:ts föreskrift den 18 maj 1866 erhåller
riddarhuset från statistiska centralbyrån utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna
för rikets samtliga församlingar, och sedan 1873 hava adelsmötena beviljat anslag
för inlösen av genealogiska uppgifter samt till ersättning åt särskilda biträden för
arbetet å stamtavlorna. Tiotusentals uppgifter, huvudsakligast hämtade ur
församlingarnas ministerialböcker, vilka till största delen numera tillgodogjorts, hava sålunda
under de sista årtiondena tillförts genealogierna eller rättat förut befintliga uppgifter,
och genom det för några år sedan påbörjade genomgåendet av domböckerna har
ytterligare ett stort steg tagits till genealogiernas fullständigande. Däremot avslogos
väckta motioner vid 1875 och 1884 års adelsmöten om en historisk-kritisk revision
av riddarhusgenealogierna, och ett av 1905 års adelsmöte beviljat anslag för tre år
till avlönande av en riddarhusgenealog med uppgift att verkställa en dylik revision
blev icke efter periodens utgång förnyat. Ett några år senare av särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
