Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudebeck, nr 872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDEBECK. 585
inskription på latin ses, ävensom en stentavla, som
bevittnar hans härkomst och att han köpt
gravstället för sig och arvingar. ’Han var en grundlärd
man och en utmärkt styresman i sitt stift; var
nästan outtröttlig i ungdomens undervisning samt
höll många privata föreläsningar och
disputationsövningar och tillät icke sina disciplar att i hans
närvaro tala andra språk än grekiska och latin,
varjämte han förklarade Nya testamentet på förstn.
språk och hade ett stort tillopp åhörare bland den
studerande ungdomen; råkade i oenighet med
professorn Joh. Messenius, som utbrast emot honom
i smädelser och grova beskyllningar, vartill kom,
att studenterna delade sig i två partier,
rudbeckianer och messenianer, och begingo så många
våldsamheter, att konung Gustaf II Adolf nödgades
till hämmande av oroligheterna i Uppsala förordna
en kommission samt 1613 skilja de båda stridande
åt, i det Rudbeckius blev hovpredikant och
Messenius assessor i Svea hovrätt; åtföljde sedan
konungen 1614 till Narva och Reval, 1615 till
belägringen av Pleskow och 1616 till Finland;
ombesörjde efter hemkomsten tillika med några andra
lärda män och på konungens befallning utgivandet
av den s. k. konung Gustaf II Adolfs bibel, med
förespråk, parallellspråk och tidräkning, vilken
utkom 1618 in folio; förordnades 1627 tillika med
riksrådet Filip Scheiding och guvernören Per
Sparre att anställa en generalvisitation i Livland
och Estland, varest många förbättringar i
kyrkoväsendet, kunskaper och seder tarvades och
åstadkommos till konungens synnerliga välbehag; lät
utvidga skolhuset i Västerås och utverkade 1623
konung Gustaf II Adolfs privilegium på ett
gymnasium därst., vid vilket läroverk han själv blev
lektor i hebreiska, till dess en sådan några år
därefter förordnades; förbättrade till en del på egen
bekostnad skolhuset i Örebro, varest hans porträtt
i olja finnes uppsatt, och skänkte 1631 halva
frälsehemmanet Äskog i Almby till prebende för
skolrektorn i nyssn. stad; anlade i Västerås ett
domkyrkohospital med flera nyttiga inrättningar samt
lät reparera domkyrkan, vilken täcktes med
koppar, samt biskopsgården och lektorsboställena;
visiterade årligen stiftet, där han upprättade
ordentliga matriklar över prästerskapet; debiterade sig i
konsistorium till förmån för skolan och hospitalet,
allt vad han under sina resor i stiftet fick till skänks
samt använde för samma ändamål betydliga
summor av egna medel; undgick, oaktat allt detta, ej
tadel och anklagades 1628 hos konungen, för att han
skulle nekat främmande folks barn dopet, samt hade
1633 ledsamhet för det han vägrat en mördad
student begravning, men synnerligast 1636 för sin
utgivna bok Privilegia doctorum, magistrorum,
studiosorum, vilken, såsom stridande emot rikets
författningar, genast blev förbjuden och indragen,
vilket var orsaken till att han ej samma år blev
utnämnd till ärkebiskop; skänkte drottning Christina
under ett sitt besök i Stockholm ett par
guldarmband med graverade tänkespråk och vid hennes
besök hos honom år 1644, då han låg på sin sotsäng,
ett stort kredents, som konung Gustaf I hade ägt,
jämte Ortelii atlas och en stor globkarta, sydd med
silke, utan att kunna förmås emottaga någon
återskänk, samt varnade drottningen för smickrare och
hemliga angivare; har slutligen av trycket låtit
utgå många lärda och även andra skrifter, mest i
teologiska ämnen, vilka, jämte några handskrifter,
till ett antal av sjuttio stycken, uppräknas i svenska
Hof-Clereciets Historia, I del., I avdeln., pag. 450,
och varibland kan nämnas: En gemen Bordlag eller
Husrätt, derigenom en Husfader eller Mat-värd
med sina gäster och sitt folk må hålla gudsfruktan,
ära och goda seder vid makt.’ Motsvarande parti i
sonson sonson sonson sonsonens bibliografi omfattar
ej mindre än bortåt 200 nummer. — G. 1:o 1610 m.
Christina Stiernman, † 1619 i första barnsängen
jämte barnet, dotter av ärkebiskopen Nicolaus
Olai Bothniensis i Uppsala (stamfader för adl.
ätten von Stierneman, nr 2048) och Elisabet Grubb;
2:o 1620 10/9 m. Magdalena Hising, f. 1602 24/5 i
Arboga, † 1649 8/8, dotter av prosten och
kyrkoherden i Fellingsbro pastorat av Västerås stift
Carolus Olai Hising och Cecilia Hintze.
Söner:
Johannes Johannis Rudbeckius, f. 1623; prost
och kyrkoherde i Falun; † 1667. Se Tab. 2.
Petrus Johannis Rudbeckius, f. 1625; biskop i
Skara; † 1701. Se Tab. 3.
Olof Rudbeck den äldre, f. 1630; med. professor
i Uppsala; † 1702. Se Tab. 4.
Paul Rudbeck, adlad Rudebeck, f. 1632; assessor;
† 1687. Se Tab. 5.
Tab. 2.
Johannes Johannis Rudbeckius (son av Johannes
Johannis Rudbeckius d. ä., Tab. 1), f. 1623 3/3 i
Västerås och dp s. å. 16/3, då konung Gustaf II Adolf
och rikskansleren Axel Oxenstierna voro faddrar;
student i Uppsala1 1640 4/6; prästvigd samt
gymnasieadjunkt i Västerås 1644 25/2; e. o. teol. professor i
Uppsala 1652 22/7; ord. teol. professor därst. 1654
27/5; överfältpredikant samt superintendent vid
livländska armén 1655 10/5; superintendent i Narva
1658 15/5, men måste kort därefter för
krigsoroligheterna fly över till Sverige; kyrkoherde i Falun
1663 27/8; kontraktsprost; teol. doktor 1667;
† s. å. 22/5 i Falun innan doktorspromotionen, som
skulle ägt rum s. å. 29/10 i Uppsala, samt begr. s. å.
24/6 i Falu nya kyrka. Hans valspråk var: Jehovah
justitia nostra. — G. 1654 31/8 m. Catharina Sidenia,
f. 1636, † 1700 26/9 och begr. i Häggeby kyrka
(Upps.), dotter av professorn i Uppsala, jur. utr.
doktorn Daniel Sidenius.
Son:
Daniel Rudbeck, natural. Rudbeck, f. 1655. Se
adl. ätten Rud b e C k, nr 1366.
Tab. 3.
Petrus Johannis Rudbeckius (son av Johannes
Johannis Rudbeckius d. ä., Tab. 1), f. 1625 19/6 i
Västerås; student i Uppsala1 1640 4/6; lektor vid
Västerås gymnasium 1652 12/5; adjunkt vid Uppsala
universitet s. å.; e. o. teol. professor därst. 1655 31/7;
tillika kyrkoherde i Näs pastorat av Uppsala
ärkestift 1662; ord. teol. professor 1663; teol. doktor
1667 29/10 på samma gång som sina båda äldre
bröder; tillika kyrkoherde i Danmarks
prebendepastorat 1668; kyrkoherde i Vaksala 1670; primarie
teol. professor och domprost 1674 27/7; biskop i
Skara 1692 23/4; † 1701 3/11 på biskopssätet Brunsbo
vid nämnda stad och ligger begr. i en av honom
redan 1689 i Uppsala domkyrka tillredd grav.
’»Han reste 1645 utrikes till akademierna i Sachsen
men måste i anseende till faderns året därpå timade
död begiva sig hem för att bevista hans begravning,
varefter han åter for utrikes; några hans hållna
likpredikningar äro tryckta; hans övriga skrifter
uppräknas i Schefferi Svecia Litterata.’ — G. 1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
