Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevliga ätten von Steinberg, nr 21, † - Grevliga ätten Stenbock, nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för vilken grav betalades till kyrkan endast 60
daler kopparmynt, i anseende till hennes fattigdom,
dotter av ståthållaren Nils Ribbing, nr 15, och Anna
von Hintzen.
Barn:
Tre barn, som alla dött späda, ty trenne små
likkistor med årtalet 1653 och tillhörande denna
ätt, finnas i Lilliegraven i Riddarholmskyrkan.
(Catharina Ribbing skrev 1653 15/8 till sin faster
fru Christina Ribbing om sin lille sons begravning,
vilken skulle komma att ske hastigt, emedan
drottningen skulle resa utrikes och Catharinas man skulle
följa henne, han begravdes s. å. 25/8 i Tyska församl.
i Stockholm.)
566 VON STEINBERG—STENBOCK.
Christina, »nyss» † 1711 i febr.
Eleonora, levde ännu 1711.
Hedvig, f. 1659 19/5 i Wismar, † s. å. 13/11 och
begr. 1663 13/9 i Riddarholmskyrkan.
Carl, f. 1661 24/5 i Stockholm, † där s. å. 17/6
och begr. 1663 13/9 i Riddarholmskyrkan.
Adam, dp 1663 27/10 i Stockholm; fänrik vid
livgardet 1681; löjtnant därst. 1686 5/7; fick 1689
29/10 tillstånd att gå i främmande tjänst; † troligen
ogift 1690 i Paris och slöt således ätten.
En son, för honom ringdes 1677 12/7 i tyska kyrkan
i Stockholm.
1 At (L).
Grevliga ätten STENBOCK, nr 12.
Gammual frälsesläkt; friherrlig 1561 29/6, introd. 1625; grevlig 1651 26/3 och s. å. 27/3, introd. 1652.
Åtten har gemensamt ursprung med adliga ätten Drake af Intorp, nr 82 (se nedanstående släkttabell).
Ättens äldste med säkerhet kände medlem är häradshövdingen i Kind Jöns Bengtsson, vilken 1388 23/11
gav morgongåva till sin (2:a?) hustru Birgitta Erlandsdotter. Jöns Bengtsson, vars ätt man kallat
Torpaätten, efter sätesgården Torpa i Västergötland (jfr bl. a. Berch, Namnkunniga Svenska herrars och fruers
skådepenningar), förde i sitt vapen en sparre. En av K. H. Karlsson i hans »Biografiska anteckningar för
medeltiden» antydd förmodan, att denne var son av väpnaren Bengt Abjörnsson, som förde sparren i vapnet,
ligger nära till hands, men har med nu tillgängliga källor icke kunnat bevisas. Jöns Bengtssons son Arvid
Jönsson, vilken nämnes som väpnare 1401 14/1, förde ännu 1415 20/7 sin faders vapen, men hade före 1421 23/4
i sitt vapen upptagit svärfaderns, väpnaren Peter Andersson i Möne, vapenbild, en sexuddig stjärna, och
förde därefter en sparre över en sexuddig stjärna.
Arvid Jönsson hade två söner, Knut och Arvid Arvidssöner, vilka bildade var sin gren av ätten. Den äldre
sonen, väpnaren Knut Arvidssons son, riksrådet Arvid Knutsson, var gift med Anna Gustafsdotter, en dotter
av den bekante politikern, riksrådet och riddaren Gustaf Olofsson d. ä. till Tofta (Toftaholm), vars ätt
man kallat den äldre Stenbock-ätten, till skillnad från den nu levande yngre. Den äldre Stenbock-ättens
äldste kände medlem är den ovannämnde Gustaf Olofssons farfar, väpnaren Jöns eller Jusse Skytte i
Ekornatorp och Erikstad i Småland. Dennes son, väpnaren, riksrådet och häradshövdingen i Sunnerbo, Olof Jönsson
i Erikstad, hade i sitt första gifte med Estrid Knutsdotter Körning, förutom ovannämnde Gustaf Olofsson,
bl. a. sönerna hövidsmannen på Viborg, riksrådet Jöns Olofsson till Karjaskylä och Haiko i Finland, samt
Knut Olofsson April. Den sistnämnde, som var kanik i Uppsala och i Linköping samt kyrkoherde i S:t
Nicolai i Stockholm, var åren 1448—1449 Uppsala domkyrkas sändebud i Rom, där han utverkade påvens
stadfästelse till Jöns Bengtssons (Oxenstierna) val till ärkebiskop. Gustaf Olofsson hade i sitt första gifte
med Ingrid Bengtsdotter (Vinstorpa-ätten) endast döttrarna Karin, gift med Peder Håkansson,
stamfadern för adliga ätten Hand, samt Anna, vilken såsom nämnts var gift med riksrådet Arvid Knutsson.
Med Gustaf Olofsson, vars andra äktenskap med Anna Turesdotter (Bielke) var barnlöst, utgick äldre
Stenbock-ätten på svärdssidan.
Den äldre Stenbock-ättens vapenbild är i sin ursprungliga form, enligt det äldsta bevarade sigillet, av år
1416, en halv bock i odelad sköld. Fram mot mitten av 1400-talet utvecklas vapnet till en delad sköld, i det
övre fältet en halv bock, i det nedre fältet en mur, bakom vilken den uppresta bocken synes. Muren
framställes antingen slät med en öppning (krenelerad?) eller såsom en av rektangulära stenar hopfogad mur.
Såsom hjälmprydnad föres den halva bocken. Först under 1500-talet antog det nedre fältet formen av ett
schackspelsrutat fält med kvadratiska rutor. Enär nyssnämnda Gustaf Olofsson icke efterlämnade några
manliga arvingar, upptog, enligt familjetraditionen och äldre källor (Rasmus Ludvigssons släktbok, m. fl.),
Arvid Knutssons och Anna Grustafsdotters son Olof Arvidsson (Tab. 1) sin morfaders vapen.
Av den yngre grenen av ätten upptog ovannämnde Arvid Arvidssons sonson Olof Nilsson senast 1564 sin
moders namn Drake, med bibehållande av sitt fäderneärvda vapen. Dennes son Axel Olofsson Drake
introducerades 1625 med namnet Drake af Intorp. Denna ätts vapen får icke förväxlas med Store-ättens, en
sparre över en femuddig stjärna, sådant det fördes vid tiden för ättens introduktion. Det är synbarligen
likheten i dessa båda ätters vapen, som förlett Olof von Dalin (Svea Rikes Historia II, pag. 208) till teorien
om ätterna Stenbocks och Drakes härledning från ätterna Store och Blå, ett antagande, som vid
grundligare granskning av urkunderna icke funnit bekräftelse (jfr historiken under ätten Drake af Intorp). Medan
Torpa-ättens vapen, sparren över den sexuddiga stjärnan, allt ifrån omkr. 1420 (senast 1421) varit ättens
sköldemärke, föra medlemmar av ätten Store ännu på 1500-talet endast en sparre i sitt vapen. Den
femuddiga stjärnan synes först mot mitten av 1500-talet hava upptagits i vapnet, vilket alltså är betydligt yngre
än Torpa-ättens. För övrigt för Store-ätten som hjälmprydnad två buffelhorn, mellan vilka sedermera den
femuddiga stjärnan ställts, medan Torpa-ätten, åtminstone från mitten av 1400-talet, förde de 7 fanor, vilka
upptagits i den friherrliga och grevliga ätten Stenbocks vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
