Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevliga ätten Stenbock, nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENBOGCK. 567
Vid Erik XIV:s kröning 1561 upphöjdes riksmarsken Gustaf Olofsson och dennes son ståthållaren Erik
Gustafsson i friherrligt stånd. Johan III förlänade Gustaf Olofsson 1569 3/3 friherreskapet Kungslena,
vilket 1572 ärvdes av äldste sonen Olof Gustafsson. Erik Gustafsson erhöll redan 1568 28/11 friherreskapet
Kronobäck och Öresten (förbättring därå 1569 3/8). Med den sistnämndes son ståthållaren Gustaf Eriksson
Stenbock introducerades ätten 1625 å riddarhuset i för sta klassen under nr 1 bland friherrar, men uteslöts
ur matrikeln, då ätten upphöjdes i grevlig värdighet.
Ovisst är riär friherrevapnet fastställts. Något friherrebrev är icke känt och i de bevarade
friherreskapsbreven är något friherrevapen icke omnämnt. Enligt bevarade sigill har friherrevapen icke förts av den
förste friherren, Gustaf Olofsson, utan först av dennes barn. Den arvskifteshandling, som på drottning
Catharinas initiativ upprättades på Strömsholm 1584 16/5 (arvet efter föräldrarna), beseglas av samtliga
arvingar, av vilka Arvid Gustafsson och Märta Gustafsdotter föra friherrevapnet. Den äldsta avbildningen
av friherrevapnet återfinnes dock å en sedan gammalt å Torpa förvarad glaspokal, försedd med Karl
Gustafssons namn och årtalet 1581. I samband härmed må nämnas, att drottning Catharina i sitt sigill förde
svenska riksvapnet med sin ätts sköldemärke (bocken över schackrutat fält) som hjärtvapen.
Friherrevapnet uppträder i två varianter: a) fyrdelad sköld, i första och fjärde fälten Torpa-ättens
vapenbild (en sparre över en sexuddig stjärna) och i andra och tredje fälten den äldre Stenbock-ättens vapenbild
(en halv bock över schackrutat fält), hjälmprydnad till höger sju fanor (fäderneättens), till vänster en halv
bock mellan två buffelhorn (möderneättens); b) samma vapen, men vapenbilder och hjälmprydnader med
ombytta platser. Enligt C. A. Klingspors vapenbok ävensom Schlegel och Klingspor, Den ointroducerade
adelns ättartavlor, skall det förstnämnda vapnet hava förts av friherrarna till Torpa (väl Kungslena) och det
andra av friherrarna till Kronobäck och Öresten. Uppgiften finner icke stöd i det bevarade sigillbeståndet.
Något samband mellan vapentyperna och friherreskapen kan icke spåras, flertalet ättemedlemmar föra
båda vapentyperna jämsides. Hur vapenbilderna än varit fördelade, fördes med ingången av 1600-talet
möderneättens hjälmprydnad till höger och fäderneättens till vänster. Vilken av dessa båda vapentyper
som bör givas företräde, är svårt att avgöra, då ju något friherrebrev icke är känt och
friherreskapsbreven icke ha något att förmäla om vapnet. Avgörande i detta fallet hade varit det »Familie Insigell
medh blotte Wapnedt, vthann Nampn», som enligt 1626 års riddarhusordning § 22 skulle av
ättemedlemmar användas vid besegling av riksdagsbeslut eller offentliga akter. Denna föreskrift synes emellertid
icke ha följts, de offentliga handlingarna beseglas allt fortfarande med ättemedlemmarnas personliga sigill.
Den äldsta svenska vapenboken, Keysers av år 1650, upptager vapnet av den första typen, med bocken
som hjälmprydnad till höger och de sju fanorna till vänster. Messenius beskriver i »Theatrum nobilitatis
svecanae» 1616 vapnet av den andra typen.
Drottning Christina förlänade 1651 de tre bröderna, riksråden Fredrik, Erik och Gustaf Otto Stenbock
grevlig värdighet, då även vapnet förbättrades. De introducerades 1652 under nr 12 bland grevar. Ehuru
endast den äldsta brodern Fredrik erhöll grevskap, nämligen Bogesund i Västergötland, skulle även de
båda andra bröderna skriva sig grevar av Bogesund. Grevskapet förbättrades 1653 20/5, då jämväl
grevevärdigheten tilldelades de tre nyssnämnda brödernas fyra systrar, med rätt för de båda kvarlevande,
Magdalena och Brita, att skriva sig till nämnda grevskap och föra grevevapnet. Fredriks gren utslocknade 1705,
Eriks gren 1699. Endast yngste brodern Gustaf Ottos ättegren fortlever. Dennes maka, grevinnan Christina
Catharina De la Gardie, förvärvade dels genom arv, dels genom köp, det stora godskomplexet Kolk, Kida,
Neuenhof och Könda i Harrien i norra Estland, vilket hon 1699 30/8 gjorde till fideikommiss. När Estland
efter freden i Nystad 1721 avträddes till Ryssland, tillträdde dåvarande huvudmannen för ätten,
överstelöjtnanten Bengt Ludvig Stenbock, fideikommissegendomarna och överflyttade till Estland. Efter dennes
död 1737 ärvdes godsen av yngre brodern, majoren Fredrik Magnus Stenbock, vilken är stamfader för de
ännu i Östersjöprovinserna och Ryssland fortlevande ättegrenarna. Från den sistnämndes yngste broder,
landshövdingen Gustaf Leonard Stenbock, vilken kvarblev i Sverige, härstammar den yngre svenska grenen.
Den estländska ättegrenen immatrikulerades på riddarhuset i Reval under nr 51 bland ätter, vilka under
den tid Estland hörde till Sverige varit besuttna därstädes. Ovannämnde Fredrik Magnus’ sonson, lantrådet
Magnus Johan, vilken adopterades av sin morbroder greve Wilhelm Fermor och ärvde dennes gods Nitau,
Mühlgraben m. fl. i Livland, erhöll genom senatsukas 1825 23/6 tillstånd att upptaga sin morbroders namn
och kalla sig Stenbock-Fermor. Vapenförbindelsen stadfästes 1849 3/9. Denna ättegren introducerades 1833
å riddarhuset i Riga under nr 364, sedermera 337, och i Reval under nr 52. Nyssnämnde Magnus Johan
Stenbock-Fermors äldste son, Carl Jakob Pontus, erhöll genom senatsukas 1835 13/8 tillstånd att upptaga sin
svärfaders greve Peter von Essens namn och kallade sig Essen-Stenbock-Fermor, dock utan ändring av
vapnet.
Släktnamnet Stenbock synes upptagits först på 1560-talet, ursprungligen i dess danska form Stenbuk.
Den äldsta namnunderskriften med släktnamnet som påträffats, härrör från Arvid Gustafsson, vilken 1563
i febr. under sin vistelse på Kallundsborg i Danmark skriver sig »Arwidth Stenbuk». I brev dat. 1565 23/6
kallas en av den sistnämndes bröder »Abram Stenbuk », och å de sigill, med vilka Olof Gustafsson beseglar
på 1560-talet, läses initialerna O S (= Olof Stenbock). Anmärkas bör, att ingen av dessa bröder Gustafssöner
Stenbock i offentliga svenska handlingar benämnts eller själva inom landet tecknat sig med sitt släktnamn.
Namnet betraktades synbarligen som ättenamn, vilket framgick av sigillets vapenbild eller initialer, och icke
behövde upprepas eller ingå i namnunderskriften. Till förebyggande av ev. missförstånd ingick därjämte
ofta sätesgårdens namn i underskriften. Av en granskning av namnunderskrifterna med åtföljande sigill i
offentliga svenska handlingar från 1500-talet framgår, att ättenamnen i stor utsträckning återfinnas eller
antydas med initialer i sigillen, utan att ingå i namnunderskrifterna eller omnämnas i själva handlingen.
Utom landets gränser följdes däremot, så vitt man kan döma av bevarade handlingar, det gängse bruket
att teckna sig med sitt ättenamn, såsom ovan anförts beträffande Arvid Gustafsson under dennes vistelse
i Danmark. Namnet har tidtals skrivits Steenbock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
