Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tersér eller Terschère, nr 1048, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
TERSÉR ELLER TERSCHÈRE.
Adliga ätten TERSÉR eller TERSCHERE, nr 1048, †.
Adlad 1683 10/5, introd. 1686; utdöd 1712 6/2.
Olof Jönsson; levde på
1500-talet och var bonde i
Rogsta by i Tuna sn (Gävleb.).
Son:
Engelbertus Olai, f. omkr.
1520; konung Gustaf I:s
hovpredikant; sacellan och vice
pastor i Umeå 1550;
kyrkoherde i Luleå 1561;
kyrkoherde i Leksands pastorat av
/ästerås stift 1562; erhöll
s. å. 16/7 donationsbrev på ett hemman Tibble i
Leksands sn; underskrev liturgien 1577;
undertecknade Uppsala mötes beslut 1593; stiftets
fullmäktig vid riksdagen 1594; kallas prost i Dalom;
† 1602, sedan han juldagen 1597 träffats av ett
slaganfall på predikstolen, så att han blev mållös
och förlorade synen. ’Om honom berättas hos
Palmsköld, att han lärde dalkarlarna att krypa till
korset, så att det brakade i ryggen på dem’. —
G. 1:o m. Brita Elofsdotter, dotter av kyrkoherden
Elof i Delsbo; 2:o m. Catharina Joensdotter, dotter
av kyrkoherden i Ljusdal Joen Simonsson.
Son:
1. Elof Engelberti Terserus, f. 1554 i Umeå;
studerade vid tyska universitet och blev fil. mag. i
Leipzig; konung Johan III:s sekreterare 1590;
skolmästare i Västerås 1594 13/3; vice kyrkoherde
i Leksand 1598 17/8; prost över hela Österdalarne
under sin faders sjuklighet; konfirm. på tjänsten
därst. 1602 17/8; † 1617 12/8 och begr. i Leksands
kyrka, där hans och hans första hustrus epitafier
av täljsten med svenska verser uppsattes. ’Han
reste hemifrån och utomlands med adliga
disciplar för att undgå sin styvmoders hat; erhöll
av professorn i grekiska vid Leipzigs universitet
Johannes Posselius namnet Terserus, emedan
han allenast tre gånger kommit för sent till
hans föreläsningar; bemödade sig mycket 1598
att stilla dalkarlarnas raseri vid det så kallade
nävtåget, varom han författat en berättelse; var
en lärd man och fick av hertig Carl 48 tunnor
spannmål årligen, för det han skulle översätta
Johannes Magni historia om Svea och Göta riken
på svenska.’ — G. 1:o 1597 m. Anna Danielsdotter,
f. 1570 3/10, † 1609 i nov.; dotter av
kyrkoherden i Vika pastorat av Västerås stift Daniel
Danielis (Svinhufvud i Västergötland, nr 199)
och hans 1:a hustru Brita Nilsdotter; 2:o 1610
om hösten m. Margareta Säbråzynthia, Stormor
i Dalom kallad, i hennes 1:a gifte (g. 2:o 1618 20/9
m. mannens efterträdare i ämbetet, kyrkoherden
Uno Trulsson Troilus, f. 1586, † 1664, en av
stamfäderna för adliga ätten von Troil, nr 2039), f.
1594 5/3, † 1657 11/6, dotter av kyrkoherden i
Säbrå pastorat av Härnösands stift Johannes
(Hans) Laurentii (Bure) och Kerstin
Henriksdotter Zynthia samt faster till stadspresidenten
Nils Bureus, adlad Burensköld, nr 614.
Son:
1. Jöns Elofsson Terserus, f. 1605 i mars ’i nya
byggningen 1/4 mil från Leksands prästgård ’;
skolpilt i Västerås 1619 och i Örebro 1623 i juli;
kollega vid Västerås trivialskola 1626; notarie hos
biskop Johannes Rudbeckius på hans
visitationsresa i Ingermanland och Estland 1627; student i
Uppsala 1628 i febr.; prästvigd till komminister
i Leksand 1631 1/11; lektor i grekiska vid Västerås
gymnasium 1632 i febr.; tillika skolans musiklärare
s. å.; tillika konsistorienotarie 1633; reste utrikes
s. å. och studerade i Wittenberg och Helmstädt
samt i Jena 1634; bibliotekarie i Mainz 1635 14/2;
hovpredikant hos fältmarskalken Johan Banér
s. å.; hovpräst hos hovkansleren Johan
Adler-Salvius i Hamburg 1636; rektor vid Västerås
gymnasium 1637; promoverad fil. mag. i Uppsala 1639 23/
och var då primus; teol. lektor vid nämnda
gymnasium och kyrkoherde i Skerikes prebendeförsaml.
s. å.; teol. professor vid Åbo universitet 1640 26/5;
tillika kyrkoherde i Nådendal 1641; teol. professor
vid universitetet i Uppsala 1647 30/11; tillika
kyrkoherde i Vaksala prebende 1648 15/1; promov. teol,
doktor i Åbo s. å. 16/5; biskop därst. och prokansler
för Åbo universitet 1658 15/5; i biskopsämbetet
invigd 1659 14/6; avsatt från biskopsämbetet 1664
25/8; kyrkoherde i Riddarholmsförsamlingen i
Stockholm 1665 1/7 och tillika i Bromma i Uppland
1666 1/5; kyrkoherde i Klara församl. i
Stockholm 1668 29/7; biskop i Linköping 1671 17/8;
† 1678 12/4 i Söderköping under en resa och ligger
jämte sin 2:a hustru begr. i Linköpings domkyrka,
under en vacker minnesvård av svart och vit
marmor. ’Han förordnades 1635 17/2 under sina
utrikes resor av rikskansleren Axel Oxenstierna att,
såsom bibliotekarie, av de allmänna biblioteken
i Mainz sammandraga ett, som blev förärat till
/ästerås gymnasium; var den förste, som vid 1647
års riksdag gjorde anmärkningar mot biskop
Johannis Mattiæ renlärighet; flyttades samma år av
drottning Christina från Åbo till Uppsala för att
vara närmare till hands att göra en nätt latinsk
översättning av hebreiska bibeln; ville undanbedja
sig biskopsämbetet i Åbo och uppvaktade
fördenskull konung Carl X Gustaf under dennes belägring
av Köpenhamn, men måste mottaga ämbetet samt
fick av konungen Eskilstorp kanikdöme i Skåne,
bestående av 43 gårdar och dessutom 1,000 daler
silvermynt till flyttningskostnad; förestod sitt
stift med vaksamhet och gjorde visitationer ända
upp i Lappmarkerna; fick åtskilliga ovänner,
även inom sitt eget stånd, för det han vid 1650 års
riksdag författat de tre ståndens skrift om
kronogodsens indragande; råkade också, för några av
honom gjorda anteckningar om vad som föreföll
med drottning Christina vid nyssnämnda riksdag
och vilka anteckningar kommit i främmande
händer, så i hennes onåd, att hon i brev från
Norrköping av den 6 febr. 1661 hotade, det hon själv på
honom ville taga hämnd, därest han lämnades
onäpst, men varifrån han slapp, sedan han
uppdagat sin oskuld; lät 1663 i Åbo trycka en
förklaring över katekesen och kom därigenom i tvist och
fiendskap med sin forna discipel, teol. professorn
doktor Enevald Svenonius i Åbo, som i densamma
fann åtskilliga farliga satser, i anseende till
budordens fördelning, läran om goda gärningars nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
