Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 — ’
Men till sin macka vid brasan begaf sig den
ärlige Aron,
Tog den rykande än af hetta uppå sig och
sade:
Petrus, förståndige vän, det är tid att jag
tackar och vandrar
Nu, sen du dygnet om i din gård välplägat
och födt mig;
Många bemedlade män må jag träffa i afton
på herrgåln,
Hvilka mig hylla som du och bjuda på
glädje och gästning,
Ingen träffar jag dock, som den kunniga
Anna att skattas,
Hvilken, fast mätt jag var, mig tvungit att
äta än mera.
Sade, och fattade stafven, beredd att tåga
till herrgåln.
Honom hejdade dock den ärlige Petrus
och sade:
Aron, det höfves ej dig att sjuttioårig i
mörkret
Tåga till fots från min gård, då jag än har
hästar i stugan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
