Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 — ’
Honom svarade rörd den ärlige tiggaren
Aron:
Pecka! bekymra dig ej; om ock naken på
slädan jag sute,
Färden jag nämnde ej svår, då med dig och din
hustru jag färdas.
Godt är ett rågadt bord, då man hungrande
kommer i stugan,
God en päls, då man fryser, och god en
bädd, då man trött är,
Ringa är detta likväl mot mennisko-godhet
att sättas.
Hyllad jag blifvit af er som en far, minmäc-
ka är tvättad,
Magen är spänd, som en trumma, och nu jag
åker beqvämügt,
Vårdad ännu då jag lemnat er gård; helt
annat jag utstått,
Såsom en gång, då jag gick och ärnade
tigga i staden.
Missväxt drabbade landet, i socknarna
saknades föda,
Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden,
jag tänkte,
Finns ett rikare folk med fetare åkrar och
ägor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
