Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - Vändpunkten i lifvet - »Ett nådens mästerstycke»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i SIC -
pjesernas utförande, ehuru Herren allt kraftigare talade
till mitt hjärta.
Elsa, som efter systerns och svågerns flyttning till
Stockholm kände sig utan hem pà jorden, tog snart
åter plats som lärarinna, denna gång hos en
brukspatron Abenius vid Hallstahammar bruk. Här var det,
Herren öppnade hennes ögon och intog hennes hjärta,
så att hela hennes lif fick en ny riktning.
En afton, då jag satt och läste med mina elever,
rycktes dörren häftigt upp, och Elsa kom in, liflig och
brådskande, bad barnen lämna rummet, hjälpte dem att
lägga ihop sina böcker och grififeltaflor samt
bokstafligen sköt ut dem genom dörren. När vi blifvit
ensamma, kastade hon sig bredvid mig i soffan och utropade
gång på gång: »Lina, jag har blifvit läserska! Jag
liar läst i bibeln, och jag har sett, att allt är sanning,
som står där. Hvartenda ord är sant! David har rätt,
alldeles rätt, att allenast i Gud har min själ sin ro.»
Och så fortsatte hon att varmt och lifligt tala om,
hvad hon läst i Guds ord.
Ja, Elsa var nu ett Guds barn, om ock ljuset ännu
icke lyste så klart. På 14 dagar hade hon dock i sin
andliga erfarenhet sprungit långt förbi mig. Hennes
omvändelse var för mig en outsäglig glädje, ehuru jag
själf ännu icke hunnit fram till ljus och frid. Snart
clagades det dock äfven för mitt inre, och det blef för
oss båda en stor fröjd, att vi fått följas åt till Herren. När
sedan äfven Denis, som studerade i Uppsala, fördes
från död till lif, blef glädjen så mycket fullare.
»Ett nådens mästerstycke».
(Elsa Borgs egen berättelse om sin omvändelse.)
År 1854—1855 var jag lärarinna i ett privathus
i Västmanland. Jag var egenrättfärdig, dock ej belåten
med min ställning. Jag sökte efter sanningen, ehuru ej
där den fanns, utan i mänsklig visdom, som lämnade
efter sig idel tomhet. Då sände Herren i min väg en
ung flicka, nyss utgången från Cecilia Fryxells skola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
