Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - »Ett nådens mästerstycke»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Jag såg henne nästan dagligen. Guds frid hvilade öfver
hela hennes väsende, och hennes ansikte strålade af
Guds glädje. Hvar gång jag såg henne, ropade det i
mitt hjärta: »Hon har, hvad du fåfängt söker». Detta
dref mig slutligen att söka sanningen i Guds ord. Det
blef en kamp på lif och död. Jag var då 28 år
gammal, och mitt förnuft hade länge haft full frihet att
förvetet döma i andliga ting. Kampen blef mycket hård.
Sömn och matlust försvunno nästan alldeles under tre
veckors tid, men slutligen dref mig Herrens Ande att
falla ned på mina knän och i Jesu namn bedja om ljus
— — och jag fick ljus. Och detta ljus har icke, Herren
vare pris, slocknat, utan skiner klarare den dag som i
dag är! I mitt 8o:de år är jag lyckligare i min
Frälsares gemenskap, än då jag först kom till korset och
fick nåd.
Från den stund mitt lifs riktning var afgjord, kände
jag en obeskriflig längtan att råka Cecilia Fryxell.
Herren gaf mig ock snart tillfälle att besöka henne. Hon
mottog mig som en syster i Kristus och skänkte mig
en tafla: »Kristus och den sjunkande Petrus», som ännu
pryder mitt rum. Jag sade henne, att jag mycket
önskade att få komma till hennes seminarium, men hon
bad mig vara stilla, tills Herren pekade på uppbrott.
Detta skedde ett år senare.
Det sätt, hvarpå Herren gaf Elsa Borg den första
ljufliga kallelsen, var förvisso af största inflytande på
hennes lif och verksamhet. Det var ej genom ord och
öfverbevisning, som den ofvan omtalade unga flickan
kom Elsa att tänka på sin egen själs ställning. Nej,
det var hennes fridfulla ansikte, som talade sitt tysta,
öfverbevisande språk. Vi kunna därför ock föreställa
oss, huru Elsa Borg sedermera själf lifligt skulle åstunda,
att Kristus-ljuset i hennes själ måtte återspeglas i hela
hennes varelse. Och den, som haft förmånen att känna
henne och se hennes ljufliga ansikte, måste känna sig
viss om, att hon själf ej minst genom den frid och lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
