Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Den första julen och det första nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
och skriande! Men här skall han, som föddes i ett
stall, hämta sina juveler.
O, hur här sjunges! Du skulle höra det! Maria
Sasse, som tjänstgör som vår organist, har tyckt sig
förvandlad till en spelmaskin, så länge får hon sitta vid
orgeln. Men sången går allt utom maskinmässigt.
Och våra pojkar se’n! Jag betviflar, att »Londons
arabs» kunna öfverträffa dem i — jag vore färdig säga
— »otämjelig vildhet.» Men Herrens hand är ej för
kort utan kan allting förvandla. Värre liar jag aldrig
sett. De komma likväl, och en kväll, då de till straff
för att de bråkat ej fingo slippa in, bjödo de
clörr-vårdarinnan i o kronor för att få stiga på (naturligtvis
bara »på skämt»).
Vi ha haft 2 à 3 talare här hvarje kväll, och ibland
en särskild för mina »vildingar» till pojkar. Jag
tänker, att satan ämnar försöka trötta ut mig, men Jesus är
ännu större i höjden. Ingen rörelse till det goda spörjes
ännu ibland pojkarna men så mycket mer till det onda.
Må Herren få finna dem! En afton bjödos de på
smörgås. Då voro de en smula bättre. Du skulle blott se
dem! De låta höra den ena dånande skrattsalfvan efter
den andra och göra tvärt emot, hvad jag säger, och
när de sjunga, skrika de så, att örhinnorna kunna spricka.
Sista aftonen stannade Maria Sasse med
orgelackompanjemanget midt i en sång, förklarande, att hon ej
spelade, så länge de skreko så förskräckligt. Jag har
måst skilja dem från de äldre, emedan de alldeles störde
dessa. En vän har rådt mig att skicka efter polis, men
det vill jag så ogärna. När jag betänker, att det är
satan, som regerar dem för att förarga mig, tycker jag
synd om dem. Eljest blir jag grufligt otålig på de
stackars kräken. Sångböcker stjäla de lika behändigt som
Londons och Paris’ tjufpojkar. Lilla Edla (den yngsta
medlemmen i hemmet) flög häromdagen som en hök
på en liten pojke, påstående, att han tagit en sångbok.
Han svarade med den oskyldigaste min, att han köpt
den på marknaden, mén hon, som sett honom taga
boken, ryckte den af honom.
Edla är elfva år gammal. Vi hade fått anvisning
på henne och funno henne efter en hel veckas letande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
