Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Den första julen och det första nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/8?5 - /89> 49
hos en kvinna, som för stöld suttit på spinnhuset flera
gånger, och hvars handtverk nu är att hyra ut rum åt
lastbara kvinnor. Vi fingo barnet som
trettondedags-gåfva af Herren.
Nu har jag språkat litet om båda sidorna af vår
verksamhet, men visst är, att »rätsidan» är vida
öfvervägande. Jag har aldrig haft en så rolig jul, då
Herren varit så på färde. O, om du såge dem, som sitta
kvar och låta tala vid sig!!!
Våra grannar börja hitta hit vid hvarjehanda behof
af mat, kläder och penningar. Hittills har oss intet
fattats, utan vi ha nästan dagligen fått dela med oss
åt dem, som intet hafva. O, jag skämmes så ibland
öfver Herrens godhet att sätta mig här och utropar:
»Herre, jag är alltför ringa till all den barmhärtighet,
som du med mig gjort hafver!»
Vi vänta nästa vecka 2 bibelkvinnor till och bli då
10 personer inom hemmet.
Bedjen för oss och våra grannar! O, hvilket stoff
här finnes för »Stockholmsmysterier»!
Nästa vecka hoppas jag få flytta upp på mitt rum.
Tack, gode Gud! Ämnar då, om vår Fader vill, börja
en liten lärokurs mecl mina bibelkvinnor . . .
D. 30. I. 1877.
Naturligtvis följer efter en sådan där öfverspänd
stegring af känslor som under böneveckan någon
förslappning. Men nog ha vi glädjeämnen kvar, om ock
motsatta erfarenheter ej heller saknas.
Vår »förstfödde», den förut supige bagargesällen,
artar sig snällt, säger hans principal. Han är alldeles
fri från sin förra fiende, dryckenskapen, men vi äro i
ångest för honom, att han vill bli »framstående och
märkvärdig». Herren bevare honom!
En kvinna, som kom till lif, är just en
vederkvickelse att se, mecl hennes strålande ansikte, trots all den
nöd, som hon får utstå genom sin supige man.
Flickorna vaka om nätterna hos en sjuk, som är
pä väg att fara hem i frid. Allt detta är öfvermåttan
stort.
F.ha Borg. ’ 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
