Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Den första julen och det första nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många komma, berörda af Guds ord, gråta öfver
synden och — supa, komma hit druckna ibland men
komma ändå och gråta — så går det vecka efter vecka.
Den gränslösaste osedlighet råder bland våra
grannar, men det finnes dock själar, som lida däraf och
verkligen känna, att de äro i tvång och fängelse, samt
längta ut därifrån. Ibland synes eländet så stort, att
man tycker det är ej lönt börja röra däri. Men Jesus
vill ju dock, att den goda säden skall utsås öfverallt,
och vi hafva redan sett, att den ej kommer fåfängt
tillbaka. När jag besinnar, huru kort tid vi arbetat
här och ändå hafva fått se frukt, så skämmes jag
storligen och tycker, att jag alltid borde fröjdas och aldrig
vara trött. Men Herren vet, hvad för ett verk vi äro,
och har äfven i ordning de lod, vi behöfva, så att
fröjden ej blifver öfver frukten utan öfver nåden.
Vid slutet af böneveckan undrade jag just, hvad
Herren skulle komma med efter alla de saliga
erfarenheter, vi haft, och då jag till på köpet skulle få flytta
in i mitt eget lilla rum. Men jag behöfde ej fråga
länge. Riset var snart i ordning. Först fingo vi hit
en stackars fallen, sinnessjuk flicka, som det ej fanns
plats för på Konradsberg. Hon hade fått ett barn och
sedan varit illa sjuk samt nära förtviflan. Nu är hon
dock något bättre. Hön ligger inne hos mig i mitt
lilla rum, men det är rätt svårt, ty hon behöfver
oupphörligen vård och tröst.
En annan dag fingo vi från Hushållsskolan
hit-skickad en stackars »vild unge», 14 à 15 år gammal.
Hon är rent af förskräcklig. Själf tänker hon nog icke
stanna kvar utan vill bege sig af till en krog, där hon
har anbud på plats. Hon har för öfrigt rymt från
Magdalenahemmet. Hon påminner om »Topsy» i Onkel
Toms stuga, har stor förmåga men är som ett stycke
zigenarbarn, genomväfd af lögn och olydnad. Herre,
förbarma dig öfver henne men tag henne snart
härifrån. om så är din viljas behag!
Själf har jag varit mycket skral i mitt hufvud,,och
våra pojkar äro makalöst svåra. Ris har sålunda ej
fattats sista veckan, meti Herren lättar nog åter i rätt
tid, ty hemmet är ju hans med alla dess inbyggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
