Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Andra julen vid Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ju också drack, svarade han, att det gjorde han bara
som tröst emot det tråkiga i hemmet, och att han icke
kunde begripa, hvarför han, »som var en så bra karl»,
skulle ha det så svårt o. s. v. Han gick sedan flitigt
och hörde Guds ord ända till den nämnda kvällen, då
Herren blef honom för stark. Gud vare tack och lof!
Det var stor rörelse den aftonen. En af våra
skyddshemskvinnor, just den, som vi fingo hit själfva
julaftonen, var så gripen, att hon satt blek som ett lik,
nära att svimma. Följande afton blef hon gladare.
Den ljufliga torsdagskvällen följdes af en lika
märkvärdig morgon, fastän af motsatt, varnande slag. Vi
måste låta »vårt arma vrak» gå. Stackars Karolina! Hon
blef alltför våldsam att behålla.
Våra pojkar fortsätta sina olater. En dag
klättrade de upp på taket med julgranen och bundo fast
den vid takrännan. En annan dag aflyftade de bägge
kakelugnsluckorna i förstugan och gömde dem — för
att icke tala om alla konster med kälken (deras
synnerliga favorit) samt med vårt vedförråd. De förefalla
mig ofta så löjliga i sin äfventyrlighet, att jag knappt
kan bli ond på dem. Gäckande bruka de säga: »Vi
ska’ gå till läsarkyrkan och stjäla ved», men det går
ej alltid så bra, ty de bli ibland ertappade. Vi hörde
nyligen om en gubbe, som sagt: »28:an är en bra
kyrka; där får man gröt.»
Jag har nu enskilda bibelstunder med mina
bibelkvinnor, hvilket är mycket kärt. Om Gud vill, börja
vi snart några flera ämnen. Skrifva hafva de länge
öfvat sig i.
På Skyddshemmet är nu så stilla, sedan Karolina
lämnade oss. Vi ha fått en märklig bundsförvant vid
arbetet bland de fallna kvinnorna i den franske
reformerte pastorn. Han ämnar utge en tidning i denna fråga,
såsom man har i Schweiz. Vare Herren vid styret!
Den 8 febr. 1878. Jag känner mig så outsägligen
lycklig i det arbete, Herren betrott mig. Visst finnas
äfven här törnen och tistel (det är ju skrifvet, att
jorden måste bära sådana), men det är, som om de
förlorat ,sin udd, och om de stingas, läkes såret så fort. Min
Herres närvaro och ljuflighet är så förnimbar, att såda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
