Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1883 - Den första hyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och hem, men just i går påminte mig ett brefkort från
min älskade broder, som så kärt efterfrågade vår
ställning, att I ju lika gärna viljen höra, huru Herren
uppehåller oss, medan trångmålet varar, som huru han
hjälper därur. Båda delarna förhärliga honom och hans
löften. Vi ha under denna nödstid fått erfara Herrens
nåd, närvaro och hjälp på mångfaldigt sätt, så att jag
för egen del undrar, om det icke är den mest välsignade
tiden i mitt lif. Vi hafva fått pröfva sanningen af det
löftet: »Jag är när honom i nöden.» Herren har
underligt lättat och hulpit i så mycket. Den sjukdomsnöd,
som tryckte oss före jul, då min medhjälparinna var illa
däran i gastrisk feber, och flera af bibelkvinnorna voro
mer eller mindre kranka, har Herren i sin huldhet
alldeles tagit bort, och vi äro nu, Gudi lof, friska i alla
hemmen med deras sextio personer. Vårt dagliga bröd
har Herren ock gifvit denna tid så rikligt, att vi aldrig
hunnit tänka på någon brist. Det är, som ville han
gifva oss en daglig underpant på att han också skall
skänka våra sextio tak öfver hufvudet. Oss har intet
fattats. Skall då något komma att fattas? O, vi galna
och senhjärtade att tro vår Gud! Han, som vet, hvad
oss göres behof, har ock omsorg om oss. Den
gemensamma nöden har drifvit oss gemensamt till
nådastolen. — — —
I går kom en illa sjuk kvinna till lif i Herren på
ett mycket märkligt sätt. Hon tyckte sig se Jesus på
korset, och från att vara dödssjuk steg hon upp, klädde
sig och vittnade för sina grannar om hvad Herren hade
gjort hennes själ. Sedan lade hon sig igen, strålande
af fröjd. Vi veta ej, om det till det lekamliga blir lif
eller död, men frälst är hon. När bibelkvinnorna
började besöka henne, var hon redan illa sjuk men insöfd
i egenrättfärdighet.
I söndags fick jag på fängelsets sjukhus bevittna,
hur en i förtviflan stadd syndaträl blef förlossad. Vi
voro tre troende kring hennes säng och hjälptes åt att
uttala Guds löften till henne. Först syntes allt förgäfves,
men i en hast blef hennes ansikte alldeles förvandladt,
och hon hviskade: »Jesus är här.» Det var öfvermåttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
