Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1883 - Den första hyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/m
113
ljufligt. Då vi gingo, ropade hon efter oss: »Ni vet
väl, hur ljuflig han är!»
En mycket stor glädje har Herren gifvit mig i
vinter genom en klass unga lärarinneelever från Södra
seminariet, som jag får ha om söndagarna. Herrens
Ande blåser härligen ibland dem, och några komma
vanligen hit äfven mellan söndagarna. Det vederkvicker
mitt hjärta att få hafva en bibelstund med dem.
Rörelsen började genom några förut troende, som samlade
sina kamrater till en »arbetsförening» och därvid
vittnade för dem om Jesus. När man besinnar, att de
sedan skola ut och vårda Jesu små lamm, är det en
mycket dyrbar plantering och en stor förmån att få vara
med och vattna jorden.
Från många håll ha vi äfven fått kära hälsningar,
att Guds folk bedja för oss och deltaga med oss. Man
skulle därför kunna tänka, att denna nöd icke varit någon
verklig nöd utan snarare ljuflighet. Härpå måste jag
svara: »Jo, det har verkligen varit nöd. Dock icke alltid,
icke just nu. Herren låter mig förnimma en outsäglig
hvila hos Jesus. Jag får erfara en full tillfredsställelse
med hans vilja, med eller utan hus, med eller utan det
kära arbete, han mig betrott. Men det har icke hela
tiden varit så. Svåra skott hafva riktats mot mig, mot
hvilka jag icke förstått att sätta skölden, utan de hafva
träffat och lämnat sår. Dock, Herren vare lof! Det
finns salfva i Gilead för hans folks dotter. Jesu namn
är en utgjuten salfva. Största nöden har varit
ovissheten, om något kunde göras för att behålla husen.
Råd hafva icke fattats hvarken för eller emot, råd till
och med, att vi skulle köpa det hus, hvari
Bibelkvinno-hemmet är förlagdt. Och jag, min stackare, ovan som
jag är vid affärer, har varit alldeles yr i hufvudet . . .
En synpunkt blef dock för mig afgörande: Huru våga
mig in, utan bestämd vink af Herren, på en
spekulationsaffär, som jag slätt icke förstår? Därvid blef det.
Jag ropade till Herren, bedjande honom gifva mig en
bestämd vink genom någon större penningsumma från
något håll, om han ville, att jag skulle inköpa
egendomen; men bäst som jag ropade härom, kom bref, att
egendomen var såld. Herrens vilja var ju då klar,
Elsa Borg. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
