Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1890—1891 - Ett uppmuntrande bref från en skyddsling i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l$90-ftV
korset, nådastolen, och tala med sin Fader alldeles som
ett trött barn! Ty vi äro ju hans barn och egendom.
Han rår om oss, och vi få tala med honom om allt,
som tynger våra hjärtan här under vandringen. Det
är ju en så liten tid, vi äro här — snart är allt förbi,
och då är det ljufligt att veta, att vi ha en god Fader
och ett kärt hem, som väntar oss, där ingen synd och
frestelse mer äro. Ej heller få vi där lida för gamla
synder, ty han har förlåtit dem alla, alla och kommer
dem ej mer ihåg! Men så länge vi äro härnere, plåga
begångna synder, och jag vet ibland, när jag är ensam,
hur jag lider, ja, det tycks mig, som om mitt hjärta
ville brista. Jag tycker, att det ej finns någon, som är
så usel som jag, och då är alltid den tanken framme:
du är för syndig — du kan ej bli frälst — ja, då i
tviflets stunder är det godt att veta, att vår Fader
stål-fast vid sina ord. Ofta sjunger jag den lilla sång, ni
lärde mig, när jag var på hemmet: ’För mig till den
klippan höga’. Älskade fröken B., ni var en af de
första, som sådde goda frön i mitt hjärta.. De ha under
många år legat djupt nere, men nu börja de spira upp.
Gifve Gud, att de snart må komma i full blomstring!
Jag vill nu tala några ord om mitt lif, sedan jag
lämnade er. Det var omväxlande. Jag hade flera olika
platser. Till slut fick jag en god plats i en
möbelbutik, där jag hade det rätt bra, men o, jag hade ingen
ro i mitt hjärta, och äfven hade jag många frestelser.
Jag vet, att jag arbetade emot med alla krafter för att
icke gå tillbaka dit, där jag var, innan jag kom till er,
men hur förfärligt jag led, kan ingen föreställa sig.
Rädd var jag ock hvarje dag, att någon skulle komma
in i boden och tala om för mitt herrskap, hvem jag
varit. Och tänk, om mitt herrskap skulle säga en dag:
’Vi kunna ej hafva er i vår butik, för så och så ha vi
hört’ — det tyckte jag mig ej kunna genomlefva.–
Till slut blef det så, att jag ville bort så långt som
möjligt från mitt land, där jag genomgått så mycket.
Men, lofvadt vare Herrens namn, om min Frälsare icke
hade hjälpt mig, så kunde jag blifvit mycket längre
kvar i eländet. När jag tänker på, hur han ledt mig
hela vägen och ryckt mig ur det ena eländet efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
