Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1892—1893 - Thecla Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mi - w j5 7
vid Hvita bergen. I 10 år hafva vi samarbetat, och
hon har skött sitt mångsidiga arbete med icke vanlig
skicklighet, flit, trohet och kraft samt omfattat arbetets
olika grenar med odeladt intresse. På samma gång vi
tacka Herren för gåfvan af hennes varma nit och flitiga
hand, böja vi oss under hans vilja, utan hvilken icke
ett hår får falla af vårt hufvud. Hon tillbringade slutet
af sina sommarferier hos en syster i Småland och
afsomnade där den 7 september efter tolf dygns sjukdom.
Den afskedshälsning, hon gaf oss alla, var: »Lefva vi,
så lefva vi Herren, dö vi, så dö vi Herren. Ehvad vi
lefva eller dö, så höra vi Herren till.» »Hos Herren är
hjälpen», voro hennes sista ord. Frid öfver hennes minne!
Den 23 september samlades hemmens invånare i
staden för att tacka Herren för denna vår syster, detta
dyrbara lån, han nu återtagit, samt för att utbedja åt
oss nåd att vandra allt trognare inför honom och vara
redo, när han kommer. »Gud är vår tillflykt och
starkhet, en hjälp i bedröfvelserna, väl bepröfvad. Därför
frukta vi icke . . . Herren Sebaot är med oss, vår borg
är Jakobs Gud.»
Med mycket nedsatta krafter hade frk. Lundin på
nyåret 1882 kommit till Bibelkvinnohemmet icke för att
deltaga i verksamheten utan för att söka hjälp genom
bön och hvila. Stärkt af Herren till såväl sin yttre
som inre människa, kände hon sig af honom kallad att
träda in i arbetet. Hon blef också icke blott en god
och duglig medhjälparinna utan för Elsa Borg en
verklig vän. Det arbete, hon i första hand såg som sin
uppgift, och hvaråt hon med hela sitt varma intresse
hängaf sig, var missionärskandidaternas
språkundervisning. Många af dessa, som ännu lefva, hafva henne
säkert i tacksamt minne.
Elsa Borg saknade mycket denna kära syster, med
hvilken hon känt sig så ett i anden. »Men», skref
hon till en vän, »jag kan icke missunna henne den
salighet, hon nu har att få skåda Jesus, såsom han är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
