Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1896 - Ett Eben-Ezer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
hjärtat. Helt och fullt kan intet bli härnere — därmed
få vi vänta, tills vi komma hem. Så var det ju tomt
efter broder Tiselius och en del af »barnen», som icke
kunde komma. Men vi fingo böja oss för Herrens
ledning, så att löfvet fick ha öfverhanden och icke
saknaden.
När jag tänker på, hur Herren härligen hjälpte oss
med allt, blir mitt hjärta fullt. Hur kärt var det icke
att få mottaga den ena efter den andra af de kära
»barnen», alla glada att få möta Jesus utan att vänta
något från människor! Och sedan fick ju hvar och en
fara hem och vara glad. Nog är sådant stort. ■ Äran,
äran, den skall Jesus ha! Det är ljufligt att få
sammansmälta i anden och samverka med glädje i kärleken.
En liten tid efter detta bref i »hög tonart» följer
till samma vän ett i »låg tonart». Det lyder:
Fienden har fått tillåtelse att angripa min gamla
kroppshydda, och o, hvad det känns i hela varelsen, då
det knakar i dess fogningar! Det är bröstet, som f. n.
är klent, men Herren är min lifskraft. Hållet är dock
nu mindre svårt. Jag förstår icke riktigt, när Herren
vill ge nåd att stå fienden emot, eller när jag skall
underkasta mig anfallet såsom Guds vilja. O, så dumma,
oläraktiga barn han har! Men just till dessa sina barn
säger han: »Så förhärligen nu Gud i eder kropp och i eder
ande!» Och huru stort, att Gud var med Èlia likaväl
under ginsterbusken som på Karmel! Nu får du ett
bref i »låg» tonart, men vi veta, både att Herren
väntar att få vara oss nådelig, och att den som tröstar på
honom, icke skall komma på skam.
Det där om örnen står ännu för mig i futurum men
kan, Herren vare lof, blifva i presens.
Nu ett litet svar på din vänliga fråga. Nej, icke
i sängen, utan på soffan har jag fått tillbringa det mesta
af helgen och tiden förut. Hostan har varit retsam och
tröttsam men ej ytterligt plågsam, utan det värsta har
varit den stora trötthet och det missmod, som så gärna
vill följa. En af mina ugnar i höst har varit, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
