Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mörk dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/føö ~ /?0j i89
Det svåraste för mig denna gång var, att umgänget
med min Gud alldeles tvärt blef afbrutet, liksom när
det är fel med telefonen, och man icke får något svar.
Svårast var att förstå, hvarför detta skulle komma, då
jag icke var medveten om någon särskild otro eller
olydnad. Jag var ju förut så lycklig och i ett nu
försatt i strykklassen med plågor så svåra, att jag några
dagar och nätter måste jämra mig högt. Äfven förliden
natt var mycket plågsam från kl. i. Det smärtsammaste för
mig är, att jag icke nu kan ha bibelstunderna, som jag
förut trots sjukdomen har fått ha. Detta är för mig
ännu en oöfvervunnen nöd, och jag behöfver förbön.
Herre, jag är i nöd, lisa mig! Denna nöd har varit en
ibland de hetaste ugnar, jag haft att genomgå, och
jag är kvar där ännu, fastän det är något ljusare för
själen. — — — Hvad jag längtar att kunna skrifva till
dig i segerton!
Till samma vän skrifver E. B. efter en tid och
omtalar, hur Herren hjälpt genom ett, som det syntes,
mycket trångt bergpass. Sedan hon först med några ord
påmint om, hvilken förskräckelse det blef, när år 1882
underrättelsen kom, att det hus, hvari Skyddshemmet var
inrymdt, försålts, och att man ej längre finge bo hyresfritt,
men hur Herren underbart hjälpt, så att man sedan i all
sköns ro i omkring 20 år fått behålla samma lägenhet,
fortsätter hon:
Strax i början af detta år hade jag en dag den
ljufligaste förnimmelse af Jesu närhet. Det hade länge
varit min längtan och mitt böneämne, och jag gladde
mig innerligt samt frågade Herren, om detta skulle få
fortfara, men han svarade’ bestämdt: »Nej, du får
i stället bereda dig på något svårt, som kommer
mycket snart.» Sålunda förberedd kunde jag bedja Gud
om hjälp och kraft. En söndagseftermiddag hade
jag inslumrat på min soffa, då jag väcktes
därigenom, att Louise Ulff kom in med ett stort papper,
sägande: »Tant får lof att skrifva under, att vi äro
uppsagda från Skyddshemmet till den första april.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
