Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mörk dal - Ofvanifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
I stället för min förra förskräckelse fick jag nu vara
alldeles stilla och sade till min Gud: »Jaså, det var detta,
du beredde mig på! Nu måste du själf taga allt om
hand och låta mig vara utan oro.»
Vi fingo snart höra, att det var vår stora trädgård,
staden behöfde, men att vi fortfarande skulle få begagna
byggnaderna. När vi då talade om nedsättning af hyran,
svarades bestämdt, att sådan ej kunde beviljas (den hade
ju en gång blifvit så betydligt nedsatt), och det nya
erforderliga planket skulle vi själfva bekosta, hvilket ju
var alldeles orimligt.
Men Herren hade nu gifvit oss en jordisk hjälpare,
br. Lindgren (föreståndare för Trasskolan). Han åtog
sig allt, och jag har fått vara alldeles utan oro. O,
hvad Herren är god! Det har ju pröfvat tålamodet,
att saken dragit ut på tiden, men nu efter nära tre
månaders underhandling mellan herr Lindgren och
Drätselnämnden ha vi ett nytt kontrakt med 250 kronor
billigare hyra pr år, och så få vi behålla en god del af
trädgården och ha intet att göra med planket.
Så kunde samma sak, nämligen att vara uppsagd
från Skyddshemmets tomt, den ena gången vara ämne
till den svåraste nöd och den andra gången, tjugu år
därefter, till tack och lof. Detta har för mig haft en
annan lärdom. Samma plågor, som nu under själens
mörker varit nära på outhärdliga, kunna en annan gång
i skenet af Guds välbehag blifva ämne till Guds lof.
Herren vare pris! — I dag är det litet bättre både för
själ och kropp. O, hur ljufligt, då det klarnar! Frid
öfver Guds Israel!
Ofvanifrån.
I april 1901 skrifver E. B. i »Trons Hvila»:
Det är ett stort under att betrakta Guds nåds
rikedomar, och huru rikligt han fyller våra behof, sin nåd
till ära och pris. Och huru många sätt har han icke
att låta sina välgärningar flöda öfver oss! Ett exempel:
En dag öppnades tamburdörren, och en okänd, medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
