Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1908 - Två hemförlofvade vänner - Elsa Borgs hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
frk. B:s sjunkande mod och vederkvickte hennes
bedröfvade hjärta. Efter en stund sade frk. B.: »Det var för
väl, Lena, att du fick hjälpa mig, och att inte jag fick
tynga ned dig.» Lena svarade: »Det höll nog på att
gå så, men Herren Jesus Sade till mig: ’Titta inte på
henne! Se på mig,, du!’ Jag gjorde det, och så gick
det bra.»
Sedan Barnhemmet n:o 2 flyttat ut till landet, fick
»Moster Lena» sitt hem där, och var hon alltjämt till
stor välsignelse. Alla såväl yngre som äldre hade
förtroende för »Moster Lena», och många voro de böner,
som uppsändes både af henne ensam och tillsammans
med andra i hennes lilla Betel. Så kunde man kalla
hennes rum, ty »där bodde visserligen Gud».
Är 1906 kom första påminnelsen om uppbrott. Lena
fick ett lindrigt slaganfall. Småningom återhämtade hon
dock krafter och kunde åter komma ut i »Guds kära
solsken», som hon synnerligen älskade, samt deltaga i
böne- och högtidsstunder vid Guds ord. Hela sista året
var hon sig lik som i forna dar, ständigt full af lofsång
till Gud. Flera veckor innan hembudet kom, sade hon
dock vid olika tillfällen till två vänner i hemmet: »När
löfvet spricker ut, då kommer min Vän och hämtar
mig!» Så skedde ock. Den 23 maj kom Herren med
sin vagn för hemfärden, denna gång med en slag-attack,
som förlamade hela vänstra sidan. Flera gånger var
hon fullt redig under de få dagar, hon behöfde vänta
på själfva förlossningen, och på tillfrågan, om hon hade
någon hälsning till hemmet i staden, svarade hon: »Allt
är väl!» Hon inslumrade stilla den 29 maj.
Hennes ansikte hade här nere återstrålat den
Mästares bild, hvars fotspår hon så gärna velat följa, och
nu hade hon gått att se honom, såsom han är, och
varda honom fullkomligt lik.
Elsa Borgs hälsa
var denna vinter något bättre än den föregående, och
till sin glädje kunde hon hålla alla bibellektionerna med
den 32:dra kursens elever. Så pass klen var hon dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
