Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1908 - Elsa Borgs hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iw
att hon i sjukvagn måste företaga färden ut till den
för henne så kära Alphyddan.
I medlet af juni skref hon därifrån till en vän:
Ja, nu sitter jag här igen med utsikt öfver mina
sköna, höga tallar, och resan hit gick utmärkt bra. Det
är ett underverk, att Herren gifvit oss detta hälsosamma
hem. Barnen hade examen i förgår och springa nu
som små stengetter bland bergen. O, hvad vår Gud är
god!...
Du minns nog, att jag sade i min »vishet», då vi
råkades: »Vi kunna icke få det i år så bra som i fjol,
ty vi bli dubbelt så mycket folk.» Men hvad gör vår
Gud? Han ger oss lika mycket folk, som vi väntade,
men ändå räcker utrymmet till lika bra. Hur är det
möjligt? Jo, Herren ingaf oss i sinnet att göra två små
tillbyggen. Det ena en tambur på själfva huset för
barnens kappor, hattar och skolböcker; det andra en
tillbyggnad på vedboden, så att vi fått en rymlig
vist-husbod, hvilken nu under sommaren begagnas till
boningsrum, möblerad med soffa, bord, stolar och bänkar,
symaskin och orgel. Här är utrymme för hela
barnskaran _ under regnväder. Det bästa af allt är, att vår
Fader ger oss att betala med, så att vi icke behöfva
dragas med en varaktig skuld. Nog är han ljuflig, vår
älskelige Fader! O, den som kunde tacka honom
riktigt! Herren får ju lof att ge sjukdomsnöd med, eljest
blefve det alldeles för mycket.
Om vistelsen på Alphyddan berättar frk. M.
Karlsson:
Vissa dagar var andnöden och hostan för frk. Borg
rätt plågsam . . . Glädjen i Gud öfver hans
fadersomsorg fyllde dock hennes hjärta så med tack och lof,
att hon liksom glömde sig själf och all plåga. Hon
tyckte sig vara buren på änglavingar.
Då hon blifvit litet van vid den sköna skogsluften,
kunde hon sitta ute hela dagarna.
Det hörde till en af mina stora förmåner att hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
