Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1909 - E. B:s sista stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frigifven fånge från Långholmen och begärde hjälp. Sedan
vi gjort, hvad vi kunde för honom, ville frk. B., att vi
skulle ha förbön för mannen. Detta var vår sista
gemensamma förbön. Kl. i hjälpte jag henne till
skrif-bordet; hon tänkte skrifva. Men strax efteråt fick hon
ett svårt anfall af andnöd och håll, som snart nog visade
sig vara hennes »hemvagn». När vi på natten frågade
henne, om hon trodde, att hon nu skulle fara hem,
svarade hon dock helt hastigt: »Det vet jag inte. Han
har inte sagt det.» Tisdagen steg hon upp och satt
klädd i sin stol men hade mycket svårt att tala.
Plågorna fortforo.
Professor Sondén kom, och efter undersökningen
ville hon veta hans utlåtande. Han sade: »Vi få lämna
allt i den gode Gudens händer.» Då höjde hon blicken
uppåt, och ett glädjeskimmer spred sig öfver hennes
ansikte, som talade mer än ord. Detta sken förblef
sedan kvar. När någon af oss nästa natt yttrade, att
det var underligt, att hon inte fick någon sömn, svarade
hon ifrigt: »Ja, han heter ju Underlig.-» Eljest talade
hon nästan intet. Det enda, hon sade, var: »Jag hjälper
dig o. s. v.» samt »Vi hafva en Gud, den där hjälper.»
Aldrig ett klagande ord hördes.
Gyds närvaro förnams så märkbart, och en helig
fruktan bemäktigade sig oss. Vi tyckte oss höra suset
af änglavingar kring den kära sjukas läger.
Under en längre tid hade E. B., som vi sett, med
synnerlig glädje omfattat Herrens löfte i Esaias 41 kap.:
»Frukta icke. Jag hjälper dig.-» Hon upprepade det för
sig själf, hon talade därom, hon anförde det i bref till
flere af sina vänner, och i själfva dödsdalen grep hon fast
om detsamma. »Jag hjälper dig» — det blef hennes
sista ord på jorden, och det ljuder ännu för oss som
ett ljufligt eko af hennes röst härnere. Med detta
härliga löfte gick hon den sista natten till mötes — natten
till torsdagen — Den var mörk nog genom plågor och
kroppslig svaghet, men småningom tycktes ett tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
