Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1909 - »Vår berömmelses krona»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. Nämner man namnet Elsa Borg, är det kändt
icke endast här i staden och trakten utan i hela vårt
land och långt öfver vårt lands gränser. Böra vi icke
då tacka Gud, att han uppväcker sådana kristna, som
svara mot Guds ord? Vi tacka Gud, att hon hållit
profvet. Men då vi tacka Gud för henne, så tacka vi
äfven för eder alla, som troget stått vid hennes sida i
så många år under bekymmer och trångmål. Vi vilja
.tacka men också bedja — tacka för det som är utfördt
och bedja för det kommande, vetande att samme Gud,
som vakat öfver Elsa Borg, lefver än. När Francke dog,
testamenterade han sina barnhem åt Gud. Så har äfven
George Müller och dr Barnardo gjort. Alla deras hem
fortgå med tusentals barn. Så har äfven Elsa Borg
gjort, och vi kunna icke blott tro och hoppas utan
veta med visshet, att ett verk, som är frambedt och
framtrodt af Gud, icke skall lämnas af honom.
När jag i går, begrafningsdagen, från orgelläktaren
i Sofiakyrkan såg denna stora familj af barn, af unga
och gamla, tänkte jag: »Om någon för 30 år sedan
sagt till Elsa Borg, hur det skulle gestalta sig vid
hennes död, att just på den plats, där hon haft sin
verksamhet, skulle en kyrka stå, och att skaror skulle följa
efter hennes bår, så skulle hon slagit ifrån sig med båda
händerna och sagt: »Omöjligt/»
När hon skulle börja sitt arbete, måste hon göra
en studieresa till England för att sätta sig in i dylik
verksamhet. I vårt land fanns icke någon liknande,
men nu kunna vi peka på Elsa Borgs verk och säga: »Se
på hennes tro, och huru Gud bekänt sig till hennes lifsverk»!
Nu finnes upptrampad väg — fotspår, i hvilka vi
få följa efter, och på samma gång vi tacka för Elsa
Borg, för denna ädla, moderliga själ, få vi tillropa
eder unga: »Våren edra ledare lydiga och följen i
deras fotspår»! Det var ju ett under att få börja
sitt lifs förnämsta arbete vid den ålder, då andra kanske
sluta, nämligen vid 50 års ålder och hålla ut till öfver 80 år.
Och så vilja vi sluta med dessa ord af Paulus i
Rom. 4: 18, 20. t.Där ingen förhoppning var, trodde
han (hon) i förhoppning och — tviflade icke i otro på
Guds löfte utan vardt stark i tron, gifvande Gud äran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
