Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Roterande elektriska förstärkarmaskiner, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här ersattes av
1 -
_ j_ __t_
T i e Ti — Ti e r2
Ti - Ti
vilket för specialfallet Tt = T2 = T får formen
1 - (l + e -J
Detta samband har uppritats i fig. 4. Som synes
börjar kurvan med derivatan noll. Om den jämföres
med en exponentialkurva, som har samma slutvärde
och som den skär vid den relativa höjden 1—1/e,
erhålles en ekvivalent tidkonstant enligt tabell 1.
Tabell 1. Ekvivalenta tidkonstanter
TJTX
T ek v
1 ............................................................1,075 (7\ + T2)
2 eller V2 ............................................1,06 (7\ + T2)
3 eller Va ............................................1,04 (7\ + 2%)
00 eller 0 ....................... Tx + T2
I grova drag kan man sålunda sätta den
resulterande tidkonstanten lika med summan av de båda
maskinernas tidkonstanter. Enär förstärkningen,
såsom nyss angivits, utgör produkten av de enskilda
maskinernas värden, möjliggör kaskadkopplingen
uppenbarligen en betydande höjning av godhetstalet.
I vissa praktiska konstruktioner användes separata
maskiner i full överensstämmelse med principskissen
i fig. 3. Oftast har man dock föredragit att
sammanbygga två eller flera kaskadsteg inom samma
maskin. Det har varit en ädel tävlan mellan de olika
tillverkande företagen att lansera mer eller mindre
geniala konstruktioner för detta ändamål. Den
springande punkten i dessa konstruktioner har
varit att trots sammanbyggnaden inom samma volym
och med i de flesta fall samma aktiva material dock
göra de olika förstärkarstegen elektriskt och
magnetiskt oberoende av varandra. För detta ändamål har
man i huvudsak till förfogande två olika
arbetsprinciper, nämligen dels skilda polaxelriktningar
(tvär-fältsprincipen) och dels skilda poltal.
Verkningssättet hos olika typer av
ankarlindningar
Som grundval för de senare angivna exemplen
lämnas en mycket kortfattad översikt av olika typer av
ankarlindningar. Med pm betecknas
magnetiserings-lindningens och med pa ankarlindningens poltal.
A. pm = 4, pa = 4, parallellindning; ger
omväxlande pius och minus på samtliga borstar.
B. pm = 4, pa = 4, serielindning; ger en borste med
pius, en närliggande med minus.
C. pm = 4, pa = 2; ger ingen borstspänning.
D. pm = 2, pa = 4, parallellindning; ger en borste
med pius, en med minus.
E. pm — 2, pa = 4, serielindning; ger ingen
borstspänning.
F. pm = 2 med magnetisering på varannan
mekanisk pol, pa = 4, parallellindning; ger en borste med
pius, en med minus samt medelpotential på de
mellanliggande.
G. pm = 2, pa = 2; ger en borste med pius, en med
minus samt medelpotential på de mellanliggande.
Lindningen kan utföras med två olika, mot varandra
vinkelräta polriktningar (tvärfältsprincipen).
Med hänsyn till lindningarnas uppgifter inom ma
skinen användes följande beteckningar
a ankarlindning
s styrlindning (direktkännande eller differential)
r referenslindning (vid direktkännande s)
l labil självmagnetiseringslindning
d kompenseringslindning
k kommuteringslindning
c kompoundlindning
Beträffande den magnetiska axelriktningen avser
d längsriktning
q tvärriktning
Fig. 3. Kaskadkoppling av två separata generatorer.
Cascade set of two separate generators.
Fig. 4. Transient tidsförlopp vid fall av kaskadkoppling.
Transient time function of cascade set.
Fig. 5. Förstärkare med labil självmagnetisering.
Amplifier with unstable self excitation.
ELTEKNIK 1958 1 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
