Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Roterande elektriska förstärkarmaskiner, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Amplidyn,
principiell [-framställning. Fundamental-]
{+framställ-
ning.
Funda-
mental+}
design of
an
ampli-dyne.
Förstärkare med labil självmagnetisering
Principen för dessa maskiner har omnämnts
tidigare. I fig. 5 visas ett exempel på en dylik
förstärkare, varvid separatlindningen är uppdelad i två
skilda delar, nämligen en kännande styrlindning (s)
och en referenslindning (r). Dessa är givetvis
sinsemellan magnetiskt motkopplade, så att den
resulterande separatmagnetiseringen ger skillnaden mellan
ett ärvärde och ett börvärde. Denna differens hade
givetvis kunnat bildas utanför maskinen på galvanisk
väg, varvid endast den ena lindningen, lämpligen
benämnd (s), hade erfordrats.
För det aktuella fallet visas magnetiseringskurvan
till höger i figuren, varvid labil självmagnetisering
förutsatts. Såsom tidigare framhållits, kräver sådan
magnetisering för stabil drift att man använder
automatik.
Maskiner av denna typ finns i marknaden
exempelvis i form av enstegs rototrol (Westinghouse) och
regulex (Allis-Chalmers) samt SS-magnavolt
(English Electric). Benämningen SS-magnavolt (speed
sensitive) betonar maskinens hastighetsberoende.
Detta beroende är i vissa fall en nackdel men har
också kunnat praktiskt utnyttjas för
konstanthållande av ett maskinaggregats varvtal, varvid det
kännande organet utförts som en labil självmagnetiserad
generator av denna typ.
Det må betonas att den labila självmagnetiseringen
ej behöver vara av shunttyp, såsom visas i fig. 5,
utan likaväl kan ligga i serie med belastningen,
förutsatt att denna har ren impedanskaraktär.
Kaskadkoppling av flera separata maskiner
Denna principiellt enkla anordning, som tidigare
beskrivits i anslutning till fig. 3, har kommit till
användning i praktiken, exempelvis under
benämningen rapidvn (Siemens). I slutet på denna redogörelse
lämnas några synpunkter på för- och nackdelarna
av denna principiellt enkla men mera
materialkrä-vande maskinkombination.
Kaskadkoppling inom samma maskin med
skilda polaxelriktningar
Denna anordning tillämpas vid tvärfältsmaskiner.
Dessa utföres antingen med stansad statorplåt av
speciell form eller — och detta torde vara det
vanligaste — med normala statorpoler och då dubbelt
så många som antalet magnetiska poler för varje
flödesriktning. I det följande förutsättes magnetiskt
tvåpoliga maskiner, varvid alltså antalet mekaniska
poler är fyra. I praktiken förekommer i vissa fall
det dubbla antalet, men den principiella
behandlingen är givetvis densamma.
Beträffande tvärfältsmaskinerna användes med en
viss oklarhet de båda namnen amplidyn och
meta-dyn, vilka båda egentligen är firmabenämningar.
Enligt vissa författare är metadyn det generella
begreppet medan amplidyn är en för
förstärkarända-mål speciellt avsedd metadyn med såvitt möjligt
exakt kompensering av ankarreaktionen. Enligt
andras uppfattning är de båda begreppen parallellställda,
varvid amplidynen fortfarande är helkompenserad
medan metadynen liar godtycklig kompenseringsgrad
och i huvudsak användes för andra ändamål än ren
förstärkning. I här föreliggande sammanhang
behandlas endast amplidynen, varför den nämnda
tvetydigheten kan lämnas därhän.
En amplidyn (General Electric, USA) är i princip
uppbyggd enligt fig. 6. För denna figur liksom för
de följande förutsättes att rotationsriktningen är
medurs och att rotorns ankarreaktion är så riktad
att rotornordpol uppträder vid borste med utgående
ström. Positiv borstpotential uppträder 90 grader
före en nordpol, räknat i rotationsriktningen.
Figuren ger riktningen hos mmk för styrlindning
(s) och kompenseringslindning (rf). Maskinen är helt
kompenserad och en på uttagskretsen verkande emk
induceras av tvärfältet, vars mmk alstras av den
kortslutna tvärfältslindningen. Anordningen innebär
uppenbarligen en kaskadkoppling av två generatorer
inom samma aktiva material. Den kortslutna
tvärfältslindningen ersätter sålunda
magnetiseringslind-ningen hos den högra maskinen i fig. 3.
Fig. 7 visar schematiskt några varianter av
amplidynen bl.a. med viss kompoundering. Fig. 8 anger i
princip utförandet av en amplidyn med
specialstan-sad statorplåt. Skissen till vänster åskådliggör en
maskin utan kommuteringspoler men med extra
kom-muteringslucka för uttagskretsens borstar. Till höger
visas en särskild kominuteringspol för sistnämnda
borstar.
En intressant variant av amplidynen är magnicon
(Macfarlane). I denna har differentialkopplingen
mellan strömmarna för ärvärde och börvärde ersatts
av en balanskoppling inom maskinen i form av
differentialpoler. I fig. 9 visas till vänster en sådan
differentialpol, bestående av tre delpoler, av vilka den
mellersta är högt mättad och de övriga omättade.
ELTEKNIK 1958 1 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
