Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Princip för skrivande fasmätare, av Bengt-Olof Ås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Fasändrare bestående av riktningskopplare och
förskjutbar kolv.
Phase-shifter consisting of a directional coupler
and a movable short-circuit.
Indikatorförstärkare
Som förstärkare liar vid proven använts en
indikatorförstärkare av fabrikat Sivers Lab, typ SL
5 400. Denna har ett läge på huvudomkopplaren som
benämnes "Styrd likriktare". Därvid inkopplas en
faskänslig likriktare, varför denna förstärkare är
direkt användbar för detta ändamål. Den likriktade
spänningen kan tas ut på t.ex.
instrumentomkopplaren och maximalt erhållen spänning uppgår härvid
till ungefär ± 5 V. Man måste dock se till, att
instrumentet kopplas bort från likriktaren, dvs.
omkopplaren får ej stå i något av lägena "Stående Våg
+ eller —". Lämpligt är att omkopplaren står i läge
"Styrspänning", varvid man får en kontroll på att
förstärkaren ej blir överstyrd. En överstyrning ger
sig nämligen tillkänna som en ökning av
instrumentutslaget med mer än ca 50 % av det fasta värde, som
finnes utan signal.
För den faskänsliga likriktarens funktion fordras
en styrspänning, som tas från sinusutgången på
tongeneratorn. Denna sinussignal passerar i
förstärkaren en variabel fasändrare, ges fyrkantform och
tillföres detektorn. Fasändringen kan ställas in med
skruvmejselkontroll på framsidan och tillgår på sätt
som är beskrivet i instruktionen. I denna talas även
om nollställning av instrumentet. Fasändringen av
styrspänningen har till ändamål att kompensera
fördröjning i modulator m.m., dvs. för grupplöptiden
runt systemet.
Vandringsvågsförstärkare
Den utspänning om maximalt ± 5 V i förhållande
till jord som erhålles ur indikatorförstärkaren, måste
ytterligare förstärkas något och samtidigt lyftas till
helixledningens vilopotential. Denna senare är i en
av de tre provade typerna av
vandringsvågsförstärkare ungefär —150 V och i de två övriga ungefär
+ 400 V. Dock har det i samtliga fall varit möjligt
att finna en lämplig punkt i det stabiliserade
lik-riktaraggregat, som lämnar spänning till helixen.
Denna punkt skall ligga på jordpotential och det skall
gå lätt att kompensera den ström som normalt
flyter till jord i punkten i fråga. På köpet erhåller man
då en likspänningsförstärkning av 4—6 ggr.
Stabiliteten har inte märkbart försämrats.
För att kontrollera linjäriteten hos
vandringsvågs-rören har deras fasvridning som funktion av utifrån
pålagd spänning på den konstgjorda ingången
uppmätts. Dessa mätningar har skett med hjälp av en
variabel, kalibrerad fasändrare för 10 cm vågledare,
vilken varit inkopplad i referensarmen hos det
magiska T:et. Detta tillsammans med förstärkaren har
använts som indikator; vid jämviktsläget 90°
fasskillnad mellan vågorna i E- och H-arm är
utspän-ningen lika med noll. Resultaten av dessa mätningar
visas som punkter i fig. 7.
I samma figurer har också, i form av kryss, inlagts
de spänningar, som erhålles på förstärkarutgången
då denna är hopkopplad med ingången på
vand-ringsvågsförstärkaren, dvs. med servosystemet i
funktion. Eventuella skillnader mellan punkternas och
kryssens lägen betyder då det fel fasmätaren
kommer att ge vid användning, och dessas lägen vid
sidan av en rät linje visar linjäritetsfel hos
vand-ringsvågsröret.
De vandringsvågsförstärkare av Hewlett-Packards
tillverkning, som har mätts, är alla avsedda för
frekvensområdet 2—4 GHz och har följande data:
491 A: Uteffekt 1 W, förstärkning 30 dB
490 A: Uteffekt 10 m\V, förstärkning 35 dB
490 B: Uteffekt 10 mW, förstärkning 30 dB
Resultatet för typ 491 A visas på fig. 7 a, för 490 A
på fig. 7 b samt för 490 B på fig. 7 c. Då
referensfas-ändrarens maximala fasändring var 90°—100°, har
precisionsmätningar ej kunnat göras över större
område. Dock räcker kurvorna väl för bedömning av
de tre typernas lämplighet.
Typ 490 A är direkt oanvändbar på grund av
alltför stort linjäritetsfel. Detta fel är obetydligt för de
två andra typerna. Av dessa synes 491 A vara något
bättre, men dess mätområde kommer med nu
använd apparatur att begränsas till ungefär ±180°;
högsta utspänning från förstärkaren var ju ± 5 V,
Vidare ger servosystemet ett relativt stort fel,
punkter och kryss ligger tydligt åtskilda. 490 B ger där-
Fig. 9. Utspänning till skrivare som funktion av kolvens
läge i fasändraren enligt fig. 8.
Output voltage to recorder versus position of the
short-circuit in the phase-shifter of fig. 8.
ELTEKNIK 1958 1 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
