Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 4 - Alternativ numerisk fourieranalys av anodströmpulser i C-steg, av Per-Olov Leine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noggrannhet i den numeriska integrationen; detta
kan dock kompenseras genom att det högre antalet
avläsningspunkter återställes med en tätare
intervallindelning. Då in = i-n kan summationen (1) utföras
för enbart ny 0, varefter summan multipliceras med
2. I den fortsatta behandlingen kommer alltid en
intervallgräns att läggas i t = 0, för att tillvarata
förmånen med att i (t) är en jämn funktion, dvs.
I» = i-n.
Då arbetspunkten rör sig längs den räta
arbetslinjen — 1 < Z < 1 enligt — eos t, kommer
avläs-ningspunkterna att inträffa för
* = -cos[a ’("-{)] <2>
n = 1, 2, 3...
Väljes nu t.ex.
At_=i
T 40
kommer avläsningspunkterna att falla i
«—»[£("-i)] «
och med denna speciella intervallindelning kommer
summationen (1) att få formen
’—Söl’"" «
n
Om en harpa graderas enligt (3) och placeras som
önskad arbetslinje i Va—V^-diagrammet, erhålles
likströmskomponenten genom addition av de
indikerade strömvärdena — utföres lämpligen på en enkel
additionsmaskin — och division med 20, vilken
senare operation med lätthet utföres som
huvudräkning. Med harpan i oförändrat läge bör man
naturligtvis söka likströmskomponenterna för både
anodströmmen och gallerströmmen.
Första delton (grundton)
Anodströmmens första delton erhålles ur integralen
r/2
h = TJ* cos tdt (5)
-T 12
Tidsvariabeln är normerad så att vinkelfrekvensen co
blir ett. Integralen skall överföras till en seriesumma,
där varje ingående strömvärde skall lia samma
pondus. På grund av funktionen eos t måste
avläsningspunkterna placeras tätare kring t = 0, strängt taget
också kring t — a, men där är i = 0, varför området
saknar intresse. Omkring t = 0 skall nu
tidsintervallen vara kortare och avläsningspunkterna skall
inte placeras i intervallens mitt utan i dess
tyngdpunkt med avseende på "viktsfunktionen" eos t.
(Beteckningen "viktsfunktion" är här ej strängt
matematiskt riktig.) För att samtidigt erhålla både
intervallgränser och avläsningspunkter, indelas tidsaxeln
i dubbla antalet intervall. Varannan intervallgräns
övergår sedermera till avläsningspunkt för det dubbla
tidsintervall, som bildas då ifrågavarande
intervallgräns slopas. I fig. 4 skall alla de streckade ytorna
vara lika (area = a). Intervallgränserna tm erhålles
ur integralen
a = J eos t dt (6)
tm - 1
am = J eos t dt
O
tm — arcsin am
Då arbetspunkten rör sig längs arbetslinj en i Va—
Vø-diagrammet enligt — eos t, kommer tiderna tm
att övergå i en punktsekvens
Zm = — eos tm = — eos arcsin am
Zm = - Vi - (amy (7)
där udda m anger avläsningspunkt och jämnt m
anger intervallgräns. De senare har inget intresse för
den fortsatta behandlingen.
Integralen (5) kan nu överföras till en seriesumma
(8)
n = 1 n = 1
där n är udda.
Emedan totala strömvinkeln i C-drift understiger
jr, kan a väljas godtyckligt, dvs. ingen intervallgräns
behöver sammanfalla med nollgenomgången hos
"viktsfunktionen" eos t.
Förmånligt är då att välja talfaktorn 4 a/n i (8)
till ett lämpligt värde som t.ex. 1/10 eller 1/20.
Strömmens grundton kan då beräknas på samma enkla
sätt som likströmskomponenten beräknas ur (4),
blott en harpa tillverkas enligt ekvation (7).
Väljes t.ex. 4 a/a = 1/20 så blir
n
ocli avläsningspunkterna erhålles ur
—is^m
där m är udda.
Även då det gäller första deltonen bör man söka
den samtidigt för både anod- och gallerströmmen,
utan att ändra harpans läge i Va—V^-diagrammet.
Den effektmässiga dimensioneringen
Beräkningen av likströms- och
grundtonskomponenterna i anod- respektive gallerströmmen är
tillräcklig för den rent effektmässiga dimensioneringen
av ett klass C-steg, för det fall då växelspänningarna
på galler och anod är rent sinusformiga. (Effekt
bildas endast mellan strömmar och spänningar av
samma frekvens.) På grund av det ändliga Q-värdet
hos anslutna avstämda kretsar blir dock
spänningarna ej rent sinusformiga, men avvikelsen är
vanligen så liten, att man utan större fel kan försumma
övertonernas effekt. De kopplingsfall, där man
avsiktligt inför övertoner i spänningarna för
minskning av rörets anodförlust, faller utanför denna
behandling. Ansättandet
av en rät arbetslinje i Va—Vg~
diagrammet gäller då ej heller.
ELTEKNIK 1958 1 1 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
