Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Accuracy in Impulse Voltage Tests, by Niels Knudsen - Nedgrävd distributionstransformator, av S G - Jättetransformator, av S G - Energiomvandling genom termisk elektronemission, av RG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deviations in the separate series of measurements
for which the average figures were as follows:
Rod-plate gap, negative impulse: 4.0 %
Rod-rod gap, negative impulse: 4.3 %
Rod-rod gap, positive impulse: 2.4 %
Rod-plate gap, positive impulse: 3.0 %
As Professor Berger pointed out in the Cigré report
in question, the conclusion to be drawn is that
"certain factors which are not taken into account at
present, influence the flashover impulse strength in
a rod gap". It has not yet been definitely determined
whether these factors are to be sought for amongst
the sources of error mentioned in the introduction,
such as the influence of the surroundings, the test
circuit’s data, the air’s degree of ionisation, etc. or
whether they may be due to other causes.
The electrode configuration which exhibits the
maximum divergence is the rod-plate gap with a
negative impulse. It would seem, therefore, that the
causes of divergence might be most readily traced by
devoting special attention to this form of gap. With
this end in view, B. Möller, L. Svensson and S.
Törnkvist of CTH carried out a series of experimental
measurements during 1958, with a rod-plate gap of a
similar type to the gap employed in the
Intereuro-pean series of experiments. The results of this
investigation are reproduced in fig. 4, in the form of
gaussian lines, and the same figure shows the
corresponding results of Cigré’s series of experiments. It
may be of interest to note that the CTH curves fill
up an interval in the Cigré curves, and that the
standard deviation is in the vicinity of 4 % for the
majority of the curves. No results relating to the
cause of the divergence in the 50 % values were
obtained, however, notwithstanding certain
experiments undertaken for this purpose.
Nedgrävd distributionstransformator
Att finna uppställningsplatser för nya transformatorer
vid förstärkning av befintliga distributionssystem i städer
kan ofta vara ganska svårt. Efter diskussioner med the
South of Scotland Electricity Board har därför firman
Ferranti Ltd utvecklat en ny transformatortyp för
ned-grävning i marken. Utförda fältprov under en tolv
månaders period visar, att transformatorn klarar mycket svåra
belastningsförhållanden.
Transformatorn, som är luftkyld, har en omsättning av
11/0,433 kV och är utförd för 500 kVA trefas.
Transformatorn är fullt instrumenterad och har isolation enligt
engelska normernas klass C, vilket innebär att den varken är
hygroskopisk eller brännbar.
Inga byggnadsarbeten erfordras emedan transformatorn
är innesluten i en tank, som kan grävas ned under en
trottoar eller under en gräsmatta. Den enda över marken
uppskjutande delen är en mindre ventilationshuv. Denna
är monterad på sidan av tanken varigenom transformatorn
är åtkomlig utan att huven behöver röras. Om huven blir
skadad kan den demonteras utan att driften behöver
störas.
Ventilationshuven har skilda kanaler för in- och
utgående kylluft samt har skydd mot blockering av kanalerna
genom smuts eller stenar.
När ytterligare drifterfarenheter erhållits kommer
maximieffekten troligtvis att höjas till 1 500 kVA (Electrical
Review, 21 nov. 1958, s. 964). S G
Jättetransformator
En trefas transformatorenhet som kommer att få en
ekvivalent tvålindningseffekt av 404 MVA är under
byggnad hos Allis-Chalmers Mfg Co, USA. Transformatorn är
avsedd för Commonwealth Edison’s Crawford Station.
Enheten är troligen den största som just nu är under
byggnad i världen.
Transformatorn får en vikt av ca 300 ton och är
konstruerad att passa i ett begränsat utrymme mellan två
befintliga byggnader. Enheten blir ca 12,2 m lång, 5,5 m
bred och 6,4 m hög.
Lågspänningslindningen blir utförd för 12,6 kV och får
en effekt av 385 MVA. Transformatorn får två
högspän-ningslindningar vardera på 212 MVA, vilka skall mata var
sitt 138 kV system. Båda högspänningslindningarna får
lindningskopplare för ± 10 %>, vilka installeras före
leveransen från fabriken. Genomföringar och kylare
demonteras vid leveransen. Transformatorn får forcerad
oljekyl-ning med värmeväxlare olja till luft. Leveransen kommer
enligt uppgift att ske 1960 (Electrical World, 3 nov. 1958,
s. 70). SG
Energiomvandling genom termisk elektronemission
I en elektronrörsdiod kan värme omvandlas direkt till
elektrisk energi med hygglig verkningsgrad. Principen är
i korta drag att värme som tillföres katoden ger denna så
hög temperatur att den emitterar elektroner och att en
del av dessa elektroner enligt Maxwells fördelningslag får
tillräckligt hög hastighet för att trots rymdladdningen nå
anoden. Dioden kommer då att fungera som en
likströmsgenerator med en emk som bestämmes av skillnaden i
utträdesenergi mellan katoden och anoden. Denna emk
brukar kallas kontaktpotential. Det är fördelaktigt att
kunna reducera rymdladdningen till ett minimum samt att
arbeta med katodmaterial med hög utträdesenergi och
anodmaterial med låg utträdesenergi.
Ur termodynamisk synpunkt kan emissionsgeneratorn
anses vara en maskin som har en elektrongas som
arbets-medium, vilken mottar värme vid hög temperatur (vid
katoden) och avger värme vid en lägre temperatur (vid
anoden) samt levererar differensenergin i form av nyttig
elektrisk energi till en yttre belastning.
Ett centralt problem vid emissionsgeneratorn är att
reducera rymdladdningen. Flera utvägar har studerats
teoretiskt och experimentellt; de mest lovande synes vara a)
att minska katod-anodavståndet så långt det är mekaniskt
möjligt b) neutralisering av rymdladdningen genom
positiva joner.
Användning av matrixkatoder med finbearbetade ytor
kan ge katod-anodavstånd av ca 0,1 mm men man skulle
behöva komma ända ned till ca 0,01 mm för att en mera
fullständig eliminering av rymdladdningen skall kunna
komma till stånd.
Experimentdioder innehållande cesiumånga har byggts
och givit lovande resultat med avseende på
rymdladdnings-neutralisering. Dessutom verkar cesium nedsättande på
anodens utträdesenergi, vilket är fördelaktigt med hänsyn
till verkningsgraden.
Experimentellt har man med termoemissionsgeneratorer
nått spänningar på 2,5 V, strömmar på 1 A och en
verkningsgrad på ca 10 °/o. Förhoppningar finns dock att
verkningsgraden kan ökas till över 15 °/o. Det anses vara
möjligt att göra relativt stora enheter i multipelutförande. Man
anser att emissionsgeneratorer kan komma till användning,
när det gäller att tillvarata solenergi, t.ex. genom att
koncentrera solstrålar mot en katod med hjälp av en
para-bolisk spegel (K G Hernqvist m.fl. i RCA Review juni
1958 s. 244—58; G Hatsopoulos & J Kaye i PIRE sept.
1958 s. 1574—79). RG
ELTEKNIK 1959 1 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
