Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Morgonfel på 120 kV-linjer genom ormvråk, av Ture Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgoiifel på 120 kV-linjer
genom ormvråk
Distriktsingenjör Ture Persson,
Sydsvenska Kraft AB, Malmö
621.311.1.004.0
Sunrise interruptions to lines have been discussed
at least since 1931. The 120 kV lines of the South
Swedish Power Co, 1958 amounting somewhat more
than 620 miles, usually have H-frame wooden poles
and the neutral point solidly put to earth.
On an average there occured during 1946—58 19.2
interruptions per year and per 1 000 km (620 miles),
4.3 i.e. 22 % of which were sunrise interruptions.
For two lines, 50 and 39 miles of length, with the
especially high sunrise interruption frequency of
about 70 % during 1946—58, the insulator flashovers
for 9 sunrise interruptions have been located and
the power burns and all other details studied. In
these 9 cases it has been found that the flashovers
were caused by buzzards.
At dawn the buzzard evacuates its bowels and
bladder and thereby the heavy mass of droppings
can cause flashovers. In all these cases the faults
occured on the insulator string at the end of the
crossbar.
Boards with nails sticking up are now being
mounted on these lines in order to make the ends of the
crossbar unsuitable for sitting. The future will show
if this procedure was successful.
For the different lines of the 120 kV network the
frequency of sunrise interruptions range from 0 to
19 per year and per 1 000 km. The reason for this
is not yet quite clear.
Morgonfelens natur
"Morgonfel" är sedan årtionden en bekväm
beteckning på de utlösningar av linjer som förekommer i
gryningen, i regel utan att medföra kvarstående fel.
En riktigare beteckning, som användes i Sydkrafts
avbrottsstatistik, är "fel av okänd orsak", givetvis
under förutsättning att man inte lyckats klarlägga
orsaken.
Morgonfelen liar varit föremål för mycken
diskussion. De är tydligen inte lika framträdande vid alla
företag. Det finns driftledare som betvivlar att
begreppet morgonfel är en realitet.
E E George och W R Brownlee vid Tennesse Power
Go publicerade 19311 en redogörelse enligt vilken
71 c/o av felen med okänd orsak förekom inom
tids-intervallet 30 min. före och 60 min. efter
soluppgången i nätets huvudpunkt. Materialet utgjordes av
63 fel under 4 år. Orsaken till morgonfelen hade inte
kunnat fastställas men följande möjligheter angavs:
Kondensation vid dimma, dagg, issmältning på
linorna, fåglar, jägare som skjuter på linjen, vibrationer
genom hastiga temperaturändringar, ojämn
spänningsfördelning på isolatorkedjorna när ena sidan
är torr och den andra våt.
Vid Sydkraft konstaterades motsvarande fenomen
på 120 kV-systemet. I början av 1930-talet gjordes
åtskilliga försök att fastställa orsaken till
morgonfelen, men dessa misslyckades redan därför att man
inte kunde finna exakt var överslaget förekommit
och således inte kunde besiktiga felstället.
H Meyer redogjorde i en artikel i ETZ 19431’ för ca
800 kortvariga släckta jordfel, "Erdschlusswisclier",
i Bayernwerks 110 kV-nät under 12 år. Av dessa
förekom ca 30 °/o i samband med soluppgången. Om
jordfel vid åska frånräknades förekom av de
återstående jordfelen med okänd orsak ca 42 % i
samband med soluppgången. Beträffande orsaken till
morgonfelen konstaterades endast att denna ej var
klarlagd.
1952 återkom H Meyer i ETZ3 med en redogörelse
för "Erdschlusswisclier" i Bayernwerks 110 kV-nät
under 20 år. Av ca 1 500 sådana jordfel hade ca 32 9o
förekommit i samband med soluppgången. Meyer
ansåg nu klarlagt att överslagen huvudsakligen orsakats
av dagg på isolatorerna och fann det nödvändigt att
för framtiden ta hänsyn härtill vid formgivningen
av isolatorerna.
Meyers artikel refererades i Bull. SEV 1952 av F
Schär1 som därvid anmärkte att det tidigare
förekommit jordfel omkring soluppgången vid Aare
Tessin AG men att dessa upphört sedan stolpreglarna
försetts med vassa spetsar ovanför isolatorkedjorna.
Man hade tidigare konstaterat att fåglar gärna
förrättade sina morgonbehov vid soluppgången och
därvid inledde överslag. -—- Detta föranledde Meyer till
ett bemötande i samma tidskrift 1953" som
besvarades av Schär". Schär angav nu att man vid
bevakning av en linje flera dagar efter varandra vid
soluppgången konstaterat att ormvråkar, sparvhökar
och kråkor gärna övernattat på stolpreglarnas ändar.
När fågeln lyfter förrättar den sina morgonbehov
varvid en lång seg sammanhängande tråd bildas,
som kan orsaka överslag.
Åtgärder för att finna felställena
För att klarlägga orsaken till morgonfelen är det
inte tillräckligt med statistiska bearbetningar av
avbrottsuppgifterna. Det gäller att finna felstället och
undersöka det. Vid nät med isolerad eller
petersen-spolejordad nollpunkt låter detta sig knappast göra,
men vid nät med direktjordad nollpunkt, som i Syd-
ELTEKN IK 1959 61 0]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
