- Project Runeberg -  Elteknik : Tidskrift för elektrisk kraftteknik, teleteknik och elektronik / Årgång 2. 1959 /
62

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Morgonfel på 120 kV-linjer genom ormvråk, av Ture Persson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 1. Gnistgap monterat på provklämman för
jordledningen.

Spark-gap mounted on the earth terminal.

krafts 120 kV-nät, kan man med lämpliga
anordningar fastställa felläget. En möjlighet är att i
stolparnas jordnedledningar lia gnistgap som tänder vid
ström och därvid markerar på något sätt, en annan
att medan felströmmen står på mäta ut felläget med
speciella instrument.

I Electrical World 1949 publicerade H L Rorden7
en notis om ett gnistgap med ett svagt sprängämne
mellan elektroderna och en skyltflagga som fälls ner
då sprängämnet exploderar vid överslag i gapet.
Asea använde vid samma tid ett gnistgap avsett för
mätning av åsköverspänningar även det med ett
sprängmedel. Anordningen föreföll dock ganska
besvärlig att begagna för vårt ändamål.

Några år senare fick vi möjlighet att använda
Vattenfalls gnistgap för jordnedledningar. Detta har en
genomskinlig plastkåpa som svärtas av ljusbågen vid
överslag så att man vid patrullering av linjen
efteråt kan se om överslag förekommit. Sådana gnistgap
uppsattes på en 120 kV-linje Hässleholm—Sege, med
början hösten 1954 på sträckan Hässleholm—Eslöv
ocli senare på resten av linjen.

Gnistgapen sattes i regel i varannan stolpe
monterade på provklämman för jordledningen och
inkopplade i serie med nerledningen, fig. 1. Linjen är en
trästolplinje av portaltyp, fig. 2. Den hade
ursprungligen träreglar men efterhand som dessa behöver
bytas sker successiv övergång till järnreglar. Linjen
har dubbla jordlinor och nerledning till jord i ena
stolpbenet. Den är 80 km lång och går i sin norra
hälft genom skogsterräng fram till Ringsjön och
i sin södra över slättbygd med praktiskt taget enbart
åkermark. 120 kV-systemets nollpunkt är som sagt
direktjordad.

Under 1958 har vid Sydkraft speciella
ampéremetrar inkopplats i 120 kV-nollpunkterna. Instrumenten
mäter under den korta tid felströmmen står på, i
regel några tiondels sekunder, och man kan efteråt
avläsa på släpvisare. Med hjälp av värdena från in-

strument i olika punkter av nätet kan felläget
beräknas med en noggrannhet av en kilometer eller
mindre.

Besiktning av felställena

Sedan gnistgap monterats hösten 1954 har läget av
samtliga morgonfel på Hässleholm—Sege kunnat
fastställas, med undantag för ett som enligt
relämarke-ringarna förekom på den södra delen av linjen, innan
gnistgap hade uppsatts där. Givetvis har även fel av
annan orsak lokaliserats. I detta sammanhang kan
nämnas att gnistgapen markerat ström till jord även
under tidsperioder då linjen inte löst ocli då
överslag sålunda ej kan ha förekommit från faslinorna.
Detta förklaras genom antingen blixtnedslag i
topplinorna utan återtändning till faserna eller
urladdning av inducerade spänningar i topplinorna under
åska.

Sedan felläget bestämts på ett litet antal stolpar
när, efter gnistgapens indikationer eller
jordampere-metrarnas utslag, har dessa toppsynats och det exakta
felstället fastställts genom förekomsten av färska
brännsår på isolatorarmatur m.m. I samtliga fall har
därefter under linjeavbrott ifrågavarande
isolator-kedja med lina firats ner till marken för noggrann
besiktning. Iakttagelserna har summariskt
sammanställts i tabell 1. Denna omfattar samtliga fel på
Hässleholm—Sege där felläget kunnat fastställas,
utom ett som orsakades av åska, samt ett fel på en
linje Mörarp—Sege där felläget fastställts med
noll-punktsamperemetrarna.

De iakttagelser som gjorts vid samtliga i tabell 1
angivna fel tyder på att de orsakats av ormvråk, dvs.
att Schärs teori är riktig i dessa fall.

Vid samtal med svenska fågelkännare har vissa
mindre skiljaktigheter framkommit gentemot det av

Fig. 2. Stolparna på 120 kV-linjen Hässleholm—Sege är
av portaltyp.

The 120 kV line Hässleholm—Sege with poles of
the H-frame type.

.62 ELTEKNIK 1959

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:40:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elteknik/1959/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free